Selektiv mutism är en barndomsdiagnos som inte är allmänt känd. De här barnen förmår sig prata i vissa sociala situationer men kan tala problemfritt i andra. Om ett barn går helt tyst  i  förskolan/skolan  under  flera  år  kan  detta  orsaka  lidande  och  påverka  barnets utveckling.  Hälso-  och  sjukvården  har  en  skyldighet  att  diagnostisera  och  informera  om selektiv   mutism.   Efter   fastställd   diagnos   behövs   evidensbaserad   behandling.   En litteraturbaserad studie genomfördes med syfte att utifrån tidigare forskning sammanställa behandling som är gynnsam för barn med selektiv mutism. Resultatet presenteras genom två huvudteman med tre respektive fyra underteman. Huvudteman är ”Att skapa en allians ”och  ”Att  arbeta  målinriktat”.  Resultatet  visar  att  barn  med  selektiv  mutism  kräver, känslighet  och  ”timing”  av  insatser  för  att  skapa  en  trygg,  tillitsfull  relation  och  en arbetsallians  där  barnet  kan  finna  motivation  till  att  stegvis  övervinna  sin  rädsla  för  att prata.  Behandling  som  gav  resultat  vid  selektiv  mutism  används  även  inom  psykiatrisk omvårdnad  vid  andra  ångestdiagnoser.  Psykiatrisjuksköterskans  kunskap  är  användbar  i hälso- och sjukvården för att informera, samordna och erbjuda evidensbaserad behandling för barn med selektiv mutism. / Poster på detta arbete presenteras på Europeiska psykiatrisjuksköterskekonferensen Horatio i Stockholm 20-23 Sep 2012.