Miljörapportering är en allt mer vanligt förekommande företeelse bland företag världen över. Fenomenet är ett resultat av en ökad medvetenhet kring vad hållbarhet är och vad som krävs för att uppnå det. Trots att denna typ av rapportering har ökat är den i Sverige i stort sett frivillig att upprätta, något som lett till att direktiven för hur rapporterna ska utformas är få och inte heller särskilt utförliga. Därför har den traditionella redovisningen kommit att prägla även miljörapporteringens utformning och innehåll, trots att de två rapporternas syften är skilda. Den traditionella redovisningens postulat, redovisningsenhet och redovisningsperiod, är två exempel på när redovisningens direktiv är tydligt upprättade för ett finansiellt ändamål, och inte är förenligt med långsiktig hållbarhet. I denna studie undersöks vilka företag noterade på Stockholmsbörsen som miljörapporterar, samt hur dessa företag har valt att förhålla sig till begreppet hållbarhet vid avgränsningen av sina miljörapporter. För att skapa förståelse kring varför det råder skillnader i valet av att publicera dessa rapporter, samt varför rapporterna förhåller sig olika till de två ovan nämnda postulaten, har fyra företagsspecifika faktorer tagits i bejakande. Dessa är storlek, skuldsättningsgrad, ägarkoncentration och bransch. Variablerna är tillämpade i flertalet tidigare studier och går att härleda till välkända redovisningsteorier. Studiens statistiskt genomförda tester visar att storlek, skuldsättningsgrad och ägarkoncentration har samband med valet att lämna miljörapporter, medan endast de två förstnämnda variablerna visar samband med rapporternas hållbarhet gällande  avgränsning av redovisningsenhet och period. Vidare framkommer det i studien att det endast är ett fåtal företag som lyckas förmedla deras produkters miljöpåverkan under hela dess livscykel. Detta resultat signalerar att miljörapporteringen brister i sitt syfte att tillgodose det långsiktiga och globala som krävs för att uppnå hållbarhet. Som förslag till fortsatt forskning lämnas därför att mer ingående studera de företag som faktiskt lyckas integrera hållbarhetsperspektivet i sin rapportering, samt undersöka hur avvägningen mellan de traditionella ramverken och miljörapportering bör ske.