För en handfull år sedan, i februari 2012, blev en imam och politisk flykting skjuten i Strömsund av en uzbekisk torped. Gärningsmannen dömdes till livstid i mars 2016 och de senare åren har inneburit betydande ökning av flyktingar till Sverige, många med politiska anledningar att fly, och sina egna orsaker att vara oroliga för att bli utsatta för attentat. Detta gjorde idag till den bästa tiden att berätta denna historia, och vi satte oss på att läsa in oss på artiklarna och beställa de dokument som vi skulle kunna behöva. Domar, förundersökningar, rapporter om situationen i Uzbekistan, och internetforum, för att även få en bild av vad de "riktigt kritiska" tyckte om saken. Snart visade det sig att den komiska bild vi haft inte stämde, av torpeden som står på ett tomt torg mitt emot sågverket och stoppar en förbiåkande sparkförare för att fråga om det går några fler bussar mot Östersund den dagen. Som tur var visade sig den riktiga historien vara ännu mer spektakulär.  I denna rapport reflekterar vi över arbetet. De källor vi valde, de källor vi valde bort, hur vi resonerade kring valet av radiodokumentär som genre för berättandet, hur vi arbetade med källkritik och, sist men inte minst, redovisar vi hur vi arbetade med dramaturgi och stilistik. Vi redovisar hur vi använt oss av olika källor och hur vi redovisar även våra resonemang om hur vi ska framställa de personer som medverkar i dokumentären..  Efteråt följer en arbetsdagbok, där processen redovisas dag-för-dag, samt en line-by-line enligt Nils Hansons modell, där varje sakpåstående styrks med källhänvisningar, reportaget helhetsbild bedöms, och extra hänsyn tas till om eventuella kritiserade parter har fått chans att besvara kritiken.