<p>Sjukskrivningarna är ett stort problem för de svenska finanserna</p><p>och mycket finns skrivet om problemet ur samhällets synvinkel.</p><p>Det finns däremot mindre skrivet ur individens synvinkel när det</p><p>gäller de behov individerna upplever sig ha haft under</p><p>rehabiliteringen. Syftet med undersökningen är att belysa de</p><p>individuella behov som individer, som förlorat rätten till</p><p>sjukpenning har haft under sin rehabilitering. Tre individuella</p><p>intervjuer gjordes med kvinnor med smärtproblematik och en</p><p>parintervju med handläggare på arbetsförmedlingen. I dessa</p><p>intervjuer framkom explicit och implicit de behov som individer</p><p>som förlorat rätten till sjukpenning upplever sig ha haft under sin</p><p>rehabilitering. Slutsatsen är att individens behov under</p><p>rehabiliteringen är t.ex. ett bra bemötande, hjälpinsatser i tid,</p><p>delaktighet i rehabiliteringsprocessen, en eventuell kontaktperson</p><p>och att individens sociala liv inte får påverkas allt för mycket.</p><p>Dessa behov kan anses vara viktiga att tillgodose för att</p><p>individen ska känna välbefinnande och därmed bli motiverad i</p><p>sin rehabilitering.</p>

Sjukskrivningarna är ett stort problem för de svenska finanserna och mycket finns skrivet om problemet ur samhällets synvinkel. Det finns däremot mindre skrivet ur individens synvinkel när det gäller de behov individerna upplever sig ha haft under rehabiliteringen. Syftet med undersökningen är att belysa de individuella behov som individer, som förlorat rätten till sjukpenning har haft under sin rehabilitering. Tre individuella intervjuer gjordes med kvinnor med smärtproblematik och en parintervju med handläggare på arbetsförmedlingen. I dessa intervjuer framkom explicit och implicit de behov som individer som förlorat rätten till sjukpenning upplever sig ha haft under sin rehabilitering. Slutsatsen är att individens behov under rehabiliteringen är t.ex. ett bra bemötande, hjälpinsatser i tid, delaktighet i rehabiliteringsprocessen, en eventuell kontaktperson och att individens sociala liv inte får påverkas allt för mycket. Dessa behov kan anses vara viktiga att tillgodose för att individen ska känna välbefinnande och därmed bli motiverad i sin rehabilitering.