Just over six kilometers from Eskilstuna Centrum is a farm called Åsby Säteri. The fields are owned and leased out by a foundation, which means that Eskilstuna municipality has not been able to expropriate the land. The result has been a rural environment that lies like a wedge among Eskilstuna's suburbs. When a small forest in this area is attacked by spruce bark beetles, a group of 90s nostalgic and party-thirsty people from the district Hagnesta Hill see their chance. When the trees die, they either fall by themselves or are cut down and then left to rot. In this way, a sort of grove is created which, thanks to its proximity to the city, becomes the perfect refuge for the activities that gentrification and the increased premises rents have forced away. Throughout the process, I have mainly used urban concepts, such as "street", "backyard" and "square", as an aid in creating something in a place that has just died. The result has been that the project mimics something that it is not, namely a small piece of town. Due to this the rave house's facade has been, somewhat surprisingly, given a postmodern expression. Fortunately, this style fits quite well with 90s nostalgia. / Drygt sex kilometers cykelväg från Eskilstuna Centrum ligger en gård med tillhörande åkermark som heter Åsby Säteri. Marken ägs och arrenderas ut av en stiftelse vilket gjort att Eskilstuna kommun inte ́kunnat expropriera marken. Resultatet har blivit en rural miljö som ligger som en kil bland Eskilstunas för- orter.  När en liten skog i det här området angrips av granbarkborrar ser en grupp 90-talsnostalgiska och festtörstande människor från stadsdelen HagnestaHill sin chans. När träden dör faller de antingen av sig själva eller huggs ner för att sedan lämnas att förmultna. På så vis uppstår här en skogsglänta som tack vare sin närhet till staden blir den perfekta tillflykten för de aktiviteter som gentrifieringen och de ökade lokalhyrorna tvingat därifrån.  Genom hela processen har jag framför allt utgått från urbana begrepp så som ”gata”, ”bakgård” och ”torg”, som ett hjälpmedel i att skapa något på en plats som precis dött. Resultatet har blivit att projektet härmar något det egentligen inte är, nämligen en liten bit stad. Lite förvånande har följden blivit att framför allt rejvhusets fasad fått ett postmodernt uttryck, en stil som passar rätt bra ihop med 90-talsnostalgi.

Denna uppsats undersöker ravekulturens nuvarande tillstånd i Stockholm. Ravekulturens primära produkt – den elektroniska musiken (EDM) – som innefattar många olika typer av musikstilar, bland annat techno- och housemusik, har blivit ett allt vanligare inslag inom de reglerade klubb- och festivalverksamheterna. Sedan ravekulturens storhetstid på 1990-talet har rave- och klubbkulturen utvecklats till ett internationellt, om inte globalt, fenomen med demografiska skillnader i förhållande till narkotikabruk, musik- och danstraditioner. Genom Durkheims ritualteori, tillsammans med Collins teori om gruppinteraktion närmas ravekulturen och dess relation till narkotikabruk. Respektive teoretikers begrepp; collective effervescense och emotionell energi, används som verktyg för att erhålla en större förståelse för ravekulturens utveckling och nuvarande läge. För skapa en förståelse av ravekulturens utveckling och nuvarande tillstånd har ett antal nyckelaktörer identifierats, vilka alla besitter stor erfarenhet av ravekulturen. Deras erfarenheter lyfts fram genom semistrukturerade expertintervjuer. Beröringspunkter intervjuerna emellan, samt till teorin har lyfts fram som teman till analysen. Intervjudeltagarna beskriver en ravekultur som i allra högsta grad är levande som har tydliga kopplingar till narkotikabruk, med ecstasy som den primära ravedrogen. Den emotionella energin som skapas på ravens dansgolv lyfts fram som den fundamentala dragningskraft till rave, vilket binder dess deltagare samman genom att etablera ett kollektivt fokus på dansen. Narkotikabruket används som en förstärkare för de gemensamma känslorna, och upprätthåller dansen genom hela nätter. Ravets sociala regler ställs upp för att enskilda deltagare inte ska kunna bryta det kollektiva fokuset genom att ta för stort individuellt utrymme i den sociala sfären. Detta fokus kan också förklara en DJ eller en narkotikalangares särställning inom kulturen eftersom deras roller förstärker fokus genom musiken eller försäljning av narkotika. Det att förklara ravekulturens beståndsdelar utifrån ravets emotionella energi.