The experience of time passing is a fundamental part of the human experience, but what is the relationship between conscious experiences in time and the relativistic nature of space and time? It is natural to think that our phenomenal experiences are realised by neuralevents in our brains. And it seems plausible that the order of these neural events makes a difference to our phenomenology. Yet, relativity theory entails that in some cases these neural events lack objective temporal orders. Instead, their temporal order is different relative to different, equally valid frames of reference. How then is this relativity compatible that intuitively there is only a single, objective way in which things appear to us? This question is at the centre of this thesis. I will present the context of the debate within the theory of Special Relativity and how different problems seem to arise between consciousness and Special Relativity. I will then introduce some basic key concepts for understanding Special Relativity. After introducing the foundation of the problem and a specific formulation that provides the structure of the rest of the thesis, I will present four different possible solutions to the problems, analysing their strengths and weaknesses. Finally, I will use one of the proposed solutions, the objective objection, to argue that the problem never actually arises to begin with and that it is based on a misreading of Special Relativity. I also argue that the objective objection is much more general than its originator proposes. / Att uppleva att tiden går är en central del av våra medvetna upplevelser, men vad är relationen mellan medvetna upplevelser i tiden och den relativistiska rumtiden? Våra fenomenologiska upplevelser måste vara formade av den temporala ordningen av neurologiska händelser och olika ordningar bör då ge upphov till olika fenomenologiska upplevelser. Den speciella teorin om relativitet tillåter olika ordningar av neurologiska händelser men detta står i kontrast med det faktum att vi endast kan ha en fenomenologisk upplevelse. I denna uppsats kommer jag undersöka relationen mellan speciell relativitet och medvetandet och varför det verkar som om relativitetsteorin ger upphov till flera fenomenologiska upplevelser när vi bara upplever en. Jag kommer presentera speciell relativitet och dess kontext i debatten om medvetandet och tid samt även ett par problem som verkar dyka upp mellan medvetandet och speciell relativitet. Därefter kommer jag att introducera några nyckelbegrepp för att underlätta förståelsen av speciell relativitet. Efter attha lagt fram problemet som uppsatsen undersöker kommer jag presentera fyra möjliga lösningar som jag har identifierat och deras styrkor samt svagheter. Slutligen kommer jag diskutera den lösning som jag tycker är mest sannolik, vilket är den objektiva invändningen, men jag argumenterar även att invändningen är mycket mer generell än dess ursprungliga författare föreslår och att problemet med flera sekvenser av neurologiska händer endast uppstår på grund av en missuppfattning om speciell relativitet.