Alla har en egen personlig livshistoria, det som format och givit de karakteristiska dragen och egenskaper som gör oss till original. I människans historia gömmer sig sårbarhet och längtan, tidiga händelser påverkar livet och svårigheter som uppkommer ska hanteras (Cullberg 2003, 15–16). Målet är att finna mening en känsla av sammanhang i livet, trots allt och processen dit går genom coping. I studiens livsberättelser av personer som lidit av psykisk ohälsa, vi får ta del av hur den religionspsykologiska teorin av Kenneth Pargament (1997) närmar sig en förståelse som kan förklara människans religiösa copingprocess, dess djupgående verksamma mekanismer. En kvalitativ litteraturstudie med fenomenologisk ansats innehållande självbiografiska berättelser om upplevelsen av psykisk ohälsa. Hur kan vi förstå den religiösa- andliga copingprocessen i ljuset av Pargaments (1997) religiösa copingteori vid psykisk ohälsa? Konklusionen är att människans coping går genom bevarande eller förändrande copingmekanismer för att inte förlora det som är viktigt och värdefullt, det som är signifikant.