Introduktion (och syfte): Byggbranschen är en växande bransch som producerar mer avfall och använder mer resurser än andra industrisektorer. Kunskapen kring återanvändning av materialet trä är tunn. Den biologiska mångfalden påverkas vid avverkning. Syftet med denna studie är att undersöka hållfasthetsegenskaperna på använt konstruktionsvirke för att utreda återbruksmöjligheterna. Metod: Metoden som användes är en kvantitativ studie. Datainsamlingen gjordes med hjälp av experiment. Visuell sortering (INSTA 142), visuella tilläggsregler, maskinell sortering, förstörande böjhållfasthets test och fuktkvotsmätning har utförts enligt gällande standarder. Resultat/Analys: Totalt samlades 49 virkesbitar med fem olika dimensioner av använt virke in från en återvinningscentral. 49 % av alla virkesbitar har någon typ av virkesfel enligt den visuella tilläggsregler i form av flatböj, skevhet etcetera. 43 % uppfyller kraven för INSTA 142. 87,9 % av virkesbitarna uppfyllde en böjhållfasthet på minst 24 MPa. 48,9 % av virkesbitarna går att återanvända i förhållande till den visuella sorteringen, INSTA 142 och uppfyller minst 24 MPa med hjälp av förstörande böjhållfasthets test. Resultaten som erhållit i studien för brukat konstruktionsvirket och obrukat konstruktionsvirket visar att elasticitetsmodulen mot böjhållfastheten har en användbar korrelation. Korrelationen mellan densiteten och böjhållfastheten hade däremot ett svagt samband för både det brukade och obrukade konstruktionsvirket. Diskussion: Ett system saknas för hållfasthetssortering av brukat virket, detta är nödvändigt för att uppnå en återanvändning. Densiteten hade en låg korrelationskoefficient R 2 mot böjhållfastheten, detta beror på att kvistar har en större betydelse för hållfastheten eftersom elasticitetsmodulen mot böjhållfastheten hade ett en betydlig högre korrelationskoefficient. En av slutsatserna är att sprickor och hål i det återanvända virket, som är en följd av torkning och infästningar, påverkar sorteringen. / Introduction (and purpose): The building sector is a growing sector that produces more waste and uses more resources than any other industry sector. The knowledge about reusing the material wood is thin. Biological diversity is affected by logging. The purpose of this study is to examine the strength properties of used structural timber in order to investigate the reuse possibilities. Method: The method that is used is a quantitative study. The data collection is done with help of an experiment. Visual sorting (INSTA 142), visual override, machine strength sorting, destructive bending test and moisture measurement have been done in accordance with European standards. Results/Analysis: In total 49 pieces of spruce and pine gathered from a recycling center was used in this study. 49 % of all pieces had some sort of defect such as flat blend, skewness etcetera according to the visual override. 43 % of the boards fulfilled the requirement according to INSTA 142. 87,9 % had a minimum bending strength of 24 MPa. 48,9 % of the pieces can be reused according to the visual override and fulfilled a minimum strength of 24 MPa. The result obtained in this study for used structural timber and unused structural timber show that the modulus of elasticity versus the bending strength has a useful correlation. The correlation between the density and the bending strength had however a week connection for the used and the unused structural timber. Discussion: A system is missing for strength grading used timber, this is necessary for achieving reusing. The density had a low correlation coefficient R 2 against the bending strength, the modulus of elasticity against the bending strength had a significantly higher correlation. One of the conclusions is that cracks and holes in the used timber, created by drying and screws, affect the grading.