This thesis explores the design of landscapes for celebration. These celebrations include all types of events or rituals that mark special times in people's lives. The focus of this work is landscapes for weddings. The goal is to illuminate the importance of these spaces for celebration as well as reveal how landscape architectural design can have a profound influence on how these places are perceived by the user and their experience of their celebration. These events have characteristics that set them apart from everyday activities and these elements can be enhanced by design. There are shared qualities among landscapes for celebration that draw people and make the place meaningful, these are compiled into a sort of set of design principles for these spaces. The structure of the event, both physically and psychologically, can be enhanced by design to add more meaning to the experience of the participants. Through literature review on ritual, sacred spaces, and ritual spaces information is gathered to inform the design. Case studies of celebratory landscapes and powerful places are also performed to gather knowledge. Through this investigation a set of design principles is collected, and then applied to a wedding garden design. Thoughtful design, incorporating knowledge of ritual, ritual structure, and the event being designed for, will create places that support and enhance one in a lifetime events. Design of celebratory landscapes should strive to create spaces that are meaningful, rooted in the community, supportive of the structure of the event, and reflective of the participants. / Master of Landscape Architecture

The Bronze Age in Middle Sweden is characterized by several key sites and monuments which have been interpreted by previous research to play an overarching role in the elite ruling system in the Mälar Valley region. King Björn’s mound (a.k.a. the Håga mound) and the hillfort Predikstolen represent one of these complexes and has been referred to as a central hub for trading between the south and east as well as a central meeting point for alliance networks throughout the Mälar Valley region. The ritual importance of the site has been particularly relevant to discussions around the mound and accompanying cult house, Hågakyrkan, since the excavation of the mound in 1902-3 by Oscar Almgren. The investigation of the mound’s central cairn dated the monument to the Bronze Age Period IV, and resulted in the discovery of one of the most spectacular burials in Sweden, including gold and bronze artefacts indicative of connections with south Scandinavia, particularly Denmark, and a ritual role typified by Kristian Kristiansen’s institutional divisions of elites based on artefact assemblages. To understand how Håga and other Bronze Age sites have attained the label of ‘ritual’ places in the landscape, a discussion is included on previous research which has defined the parameters of sacred versus profane activity utilizing theories on identity as demonstrated through material expression explored by Kristian Kristiansen (1987, 2011) and Susanne Thedéen (2004). This thesis also utilizes the ritual practice theory defined by Catherine Bell (2009) to identify the repetitive traditions which define cultic practice during the Bronze Age in Middle Sweden in order to understand the unique phenomenon of Håga as compared to other sites in the Mälar Valley region: two sites with established cultic complexes (Broby and Skeke), and two sites characterized by industrial bronze production (Apalle and Hallunda). These sites were additionally chosen based on their position along a north-south inlet system which directly connected Lake Mälaren from the eastern Baltic sea to south Scandinavia and north-western Europe. A comparative analysis of the relevant features and finds of each site as well as a brief overview of the evidence of conflict in southern Scandinavia and Europe are used to contextualize the role Håga served leading up to and following construction of the Håga mound. The delimitations and potential uses of the results are included in the discussion / Bronsåldern i Mellansverige kännetecknas av några nyckelplatser och monument vilka tidigare har tolkats av forskare att ha spelat en övergripande roll för hövdingadömet i Mälardalsområdet. Kung Björns hög (s.k. Hågahögen) och fornborgen Predikstolen utgör ett av dessa komplex och har kallats ett regionalt nav för handel mellan söder och öster, samt en central mötesplats för alliansnätverk i hela Mälardalen. Den rituella vikten har också påpekats som relevant till diskussionen kring Hågahögen och närliggande kulthuset Hågakyrkan sedan undersökningen ledd av Oscar Almgren år 1902-3. Undersökningen av högens centralrösen har daterat monumenten till bronsåldern Period IV och resulterade i upptäckande av en av de mest spektakulära begravningarna i Sverige, vilket inkluderade guld och bronsartefakter som ger indikationer på kopplingar till Sydskandinavien, speciellt Danmark, och den rituella rollen representerat av Kristian Kristiansens institutionella uppdelningar av eliter baserad på artefaktgrupper. För att förstå hur Håga och andra bronsåldersfornlämningar har märkts som ‘rituella’ platser i landskapet, diskuteras tidigare forskning som har definierat begränsningarna av sakral jämfört profan aktivitet med hjälp av teorier om identitet baserad på materiella uttryck utforskat av Kristian Kristiansen (1987, 2011) och Susanne Thedéen (2004). Uppsatsen använder sig också av rituellpraktiksteori eller s.k. ‘ritual practice theory’ definierad av Catherine Bell (2009) för att identifiera återkommande traditionerna som exemplifierar kultpraxis under bronsåldern i Mellansverige, för att kunna förstå den unika karaktär Håga har jämfört andra fornlämningar i Mälardalen: två fornlämningar med etablerade kultkomplex (Broby och Skeke) och två kännetecknade av industriell bronsproduktion (Apalle och Hallunda). De fornlämningar som har valts ut för jämförelse har också baserats på deras position längst det nord-sydliga vattenledssystemet som direkt kopplar Mälaren från Östersjön till Sydskandinavien och nordvästra Europa. En jämförande analys av relevanta anläggningar och fynd från varje fornlämning plus en kort översikt av bevisen för konflikt i Sydskandinavien och Europa används för att kontextualisera Hågas roll innan och efter byggandet av Hågahögen. Begränsningar och potentiella användingsområden av resultaten inkluderas i diskussionen.