Studien syftar till en kritisk reflektion över det fysiska rummets betydelse för undervisningen i en grundskola med ett särskilt fokus på ämnena bild och slöjd. Fallstudien genomfördes på Johan Skytteskolan, en skola som byggts i enlighet med Stockholms stads koncept för skolbyggnader. Studien undersöker hur det pedagogiska rummet i en skolbyggnad kan förstås rumsligt och hur lärarna på skolan förhåller sig till de rumsliga möjligheterna och begränsningarna i sin undervisning. I slutändan är det en fråga om vilken typ av maktförhållanden som produceras. Metoden kan beskrivas som en kombination av rumslig analys och kvalitativ fallstudie. För att kartlägga konsekvenserna av olika rumsligheter för undervisningen kombineras Bill Hilliers rumssyntax med Basil Bernsteins teori om pedagogiska koder. Baserat på Johan Skytteskolans praktisk-estetiska ämnessalar visar studien hur integrerade rum kan främja den integrerade kodens mer jämlika undervisning och hur segregerade rum bidrar till att upprätthålla den isärhållande kodens mer auktoritära undervisning. Genom att intervjua lärare inom bild och slöjd och göra observationer i undervisningssalarna undersöker fallstudien det konkreta resultatet av dessa rumsliga relationer för undervisningen. I kontrast till den rumsliga integrationen visar fallstudien att lärarna praktiserar en isärhållande kod i sin undervisning. Resultatet indikerar att rummet i sig inte skapar en viss undervisning, utan istället erbjuder möjligheter och begränsningar som möts av användaren, och hur detta får konsekvenser för maktförhållandet mellan lärare och elev.