Ryska förhållanden påkallar ett allt större intresse och frågor om ryska förmågor samt intentioner har blivit mycket aktuella i samband med Ukrainakrisen våren 2014. Förståelse avseende utvecklingen av de ryska väpnade styrkorna utgör en viktig pusselbit för att förstå Ryssland.  Syftet med studien är att undersöka hur utvecklingen av de ryska väpnade styrkorna kan förstås ur ett traditionellt respektive ett nytänkande ryskt militärteoretiskt perspektiv. Studien granskar utvecklingen under 2010-13 sett ur två teoribildningar, den traditionella teorin om djupoperationen och den nytänkande teorin om kontaktlös krigföring. Studien påvisar att teorin om djupoperationen till stor del kan förklara utvecklingen som skett under perioden och äger en relativt hög relevans som teori och förklaringsalternativ. Teorin om kontaktlös krigföring förklarar delvis utvecklingen i de ryska väpnade styrkorna under 2010-13, främst avseende nya förmågor. Teorin om kontaktlös krigföring äger följaktligen viss relevans både som teori och som förklaringsalternativ. Studiens resultat visar att teorierna kompletterar varandra som förklaringsalternativ då teorierna tillsammans skapar en djupare förståelse för den ryska utvecklingen.   Resultatet speglar en förmodad parallell utveckling av två typer av försvar i Ryssland, vilka i dagsläget samexisterar och till del är samordnade. I framtiden kan dessa två försvar utvecklas till ett homogent försvar eller fortsatt konkurrera om resurserna, mycket beroende på den ryska ledningens intentioner och beslut.