<p>Syftet med det här arbetet är att öka förståelsen för hur medarbetare uppfattar den styrning de utsätts för. Förståelsen ska sedan bidra till att ledare ska kunna utveckla verksamhetsstyrningen inom liknande organisationer och på ett bättre sätt kunna nå de mål de satt upp och kunna utveckla dessa vidare och bli effektivare.</p><p>Arbetet är genomfört med en inkännande och tolkande vetenskapssyn ur ett aktörrsynsätt. En hermeneutisk tolkningsmetod är använd för att uppnå syftet med arbetet. Genomförandet av arbetet är baserat på en kvalitativ metod, där en fallstudie med intervjuer utförts.</p><p>Slutsatsen i studien är att medarbetarna uppfattar generellt målstyrningen som ett bra sätt att arbeta utifrån i sitt dagliga arbete. Men genom de negativa tankar de förmedlat har jag kommit fram till att det finns en fallgrop i att ha många system som styr parallellt. Systemen är bra i sig själva, men medarbetarna upplever en stress genom de krockar som uppstår dem emellan. Medarbetarna visar även att de inte upplever att de påverkar i så stor utsträckning som de faktiskt gör vilket organisationen måste arbeta fram bättre sätt för att förmedla så att medarbetarna känner sig sedda och på så vis gör ett ännu bättre arbete än de redan gör.</p>

Syftet med det här arbetet är att öka förståelsen för hur medarbetare uppfattar den styrning de utsätts för. Förståelsen ska sedan bidra till att ledare ska kunna utveckla verksamhetsstyrningen inom liknande organisationer och på ett bättre sätt kunna nå de mål de satt upp och kunna utveckla dessa vidare och bli effektivare. Arbetet är genomfört med en inkännande och tolkande vetenskapssyn ur ett aktörrsynsätt. En hermeneutisk tolkningsmetod är använd för att uppnå syftet med arbetet. Genomförandet av arbetet är baserat på en kvalitativ metod, där en fallstudie med intervjuer utförts. Slutsatsen i studien är att medarbetarna uppfattar generellt målstyrningen som ett bra sätt att arbeta utifrån i sitt dagliga arbete. Men genom de negativa tankar de förmedlat har jag kommit fram till att det finns en fallgrop i att ha många system som styr parallellt. Systemen är bra i sig själva, men medarbetarna upplever en stress genom de krockar som uppstår dem emellan. Medarbetarna visar även att de inte upplever att de påverkar i så stor utsträckning som de faktiskt gör vilket organisationen måste arbeta fram bättre sätt för att förmedla så att medarbetarna känner sig sedda och på så vis gör ett ännu bättre arbete än de redan gör.

This essay brings new knowledge about the terms and conditions for the artisans in the swedish armament industry in Sweden during the 1800th-century. It was a time of opportunity for entrepreneurs and a time when the social and economic standing for the artistans where under pressure. This led to conflicts, and this study shows that the artisans did use multiple strategies in order to maintain their social and economic position in a changing world. The purpose of this essay is to examine conflicts regarding the social organization of the work at the gun manufactory in Söderhamn between 1749 and 1796. During this period the ownership of the facility shifted from state owned to private and back. The main sources examined in this essay are documents regarding the Söderhamns gun manufactory, found in the archive of the artilleridepartement at krigskollegium. Other sources are protocols from the the local council, the magistrat, and church records. A marxist method of analyzing the social organization of work is used. By using a model of the whole of the production process the areas of conflicts are analysed. The theoretical approach is influenced by Marx and Foucault's theories of power. The essay shows that the governmental objectives in mid 1800-th century was to rationalize the production and privatize the swedish arm manufactories in order to gain a lower prize for muskets used by the armed forces. The new organization of the production led to resistance among the artisans. The guild was the organizer of the protests, and the artisans acted strategic. They cooperated with different parties to put pressure behind their demands. Several times this was a fruitful strategy. In spite of the mercantilistic visions of their superiors, the majority of the artisans had their own workshops and where able to maintain a substantial production for the private market during the whole time. During the Seven year war the production of the infantry musket where stopped at the same time as the workers in Jönköping where stiking for better payment. Four of five facilities had problems delivering armament in 1761. When krigskollegium regained the ownership of the manufactory in 1778 the artisans lost influence. The division of labour progressed during the crown´s management.