When banks lend money to another party they face a risk that the borrower will not fulfill its obligation towards the bank. This risk is called credit risk and it’s the largest risk banks faces. According to the Basel accord banks need to have a certain amount of capital requirements to protect themselves towards future financial crisis. This amount is calculated for each loan with an attached risk-weighted asset, RWA. The main parameters in RWA is probability of default and loss given default. Banks are today allowed to use their own internal models to calculate these parameters. Thus hold capital with no gained interest is a great cost, banks seek to find tools to better predict probability of default to lower the capital requirement. Machine learning and supervised algorithms such as Logistic regression, Neural network, Decision tree and Random Forest can be used to decide credit risk. By training algorithms on historical data with known results the parameter probability of default (PD) can be determined with a higher certainty degree compared to traditional models, leading to a lower capital requirement. On the given data set in this article Logistic regression seems to be the algorithm with highest accuracy of classifying customer into right category. However, it classifies a lot of people as false positive meaning the model thinks a customer will honour its obligation but in fact the customer defaults. Doing this comes with a great cost for the banks. Through implementing a cost function to minimize this error, we found that the Neural network has the lowest false positive rate and will therefore be the model that is best suited for this specific classification task. / När banker lånar ut pengar till en annan part uppstår en risk i att låntagaren inte uppfyller sitt antagande mot banken. Denna risk kallas för kredit risk och är den största risken en bank står inför. Enligt Basel föreskrifterna måste en bank avsätta en viss summa kapital för varje lån de ger ut för att på så sätt skydda sig emot framtida finansiella kriser. Denna summa beräknas fram utifrån varje enskilt lån med tillhörande risk-vikt, RWA. De huvudsakliga parametrarna i RWA är sannolikheten att en kund ej kan betala tillbaka lånet samt summan som banken då förlorar. Idag kan banker använda sig av interna modeller för att estimera dessa parametrar. Då bundet kapital medför stora kostnader för banker, försöker de sträva efter att hitta bättre verktyg för att uppskatta sannolikheten att en kund fallerar för att på så sätt minska deras kapitalkrav. Därför har nu banker börjat titta på möjligheten att använda sig av maskininlärningsalgoritmer för att estimera dessa parametrar. Maskininlärningsalgoritmer såsom Logistisk regression, Neurala nätverk, Beslutsträd och Random forest, kan användas för att bestämma kreditrisk. Genom att träna algoritmer på historisk data med kända resultat kan parametern, chansen att en kund ej betalar tillbaka lånet (PD), bestämmas med en högre säkerhet än traditionella metoder. På den givna datan som denna uppsats bygger på visar det sig att Logistisk regression är den algoritm med högst träffsäkerhet att klassificera en kund till rätt kategori. Däremot klassifiserar denna algoritm många kunder som falsk positiv vilket betyder att den predikterar att många kunder kommer betala tillbaka sina lån men i själva verket inte betalar tillbaka lånet. Att göra detta medför en stor kostnad för bankerna. Genom att istället utvärdera modellerna med hjälp av att införa en kostnadsfunktion för att minska detta fel finner vi att Neurala nätverk har den lägsta falsk positiv ration och kommer därmed vara den model som är bäst lämpad att utföra just denna specifika klassifierings uppgift.