Abstract The purpose of this essay is to show that John Irving uses differentiating sexuality in his novels as a means of promoting sexual tolerance. This is done by using Jonathan Dollimore’s theoretical framework called sexual dissidence, which stems from a deconstruction of the Freudian usage of  perversion, and applying this framework to The World According to Garp (1978), The Hotel New Hampshire (1981) and In One Person (2012). The results show that, in these novels, Irving uses sexual dissidence through exaggeration and normalization, thereby promoting tolerance of differentiating sexuality. In conclusion, while the usage of sexual dissidence is present in all three novels, In One Person must be considered the so far clearest example of Irving's usage of sexual dissidence. / Sammanfattning Syftet med den här uppsatsen är att visa att John Irving använder icke-normerande sexualitet i sina romaner för att gynna sexuell tolerans. Detta görs genom användandet av Jonathan Dollimores teoretiska struktur kallad sexuellt oliktänkande, vilken har sitt ursprung i demonteringen av den Freudianska användningen av termen perversion, och applicerandet av denna struktur på Garp och hans värld (1978), Hotell New Hampshire (1981) och I en människa (2012). Resultatet visar att det finns bevis för att Irving använder sexuellt oliktänkande genom överdrift och normaliserande och därigenom gynnar sexuell tolerans. Uppsatsen drar slutsatsen att medan användandet av sexuellt oliktänkande är närvarande i alla tre romanerna måste I en människa betraktas som det hittills tydligaste exemplet på Irvings användande av sexuellt oliktänkande.