Elever med läs- och skrivsvårigheter finns i stor utsträckning på de flesta av våra skolor och dyslexi är en vanlig diagnos. Detta arbete tar upp vilka hinder och möjligheter dessa elever möter inom ämnet matematik och hur de förhåller sig till sin dyslektiska diagnos. Jag utförde kvalitativa intervjuer med sex högstadieelever med diagnosen dyslexi. Syftet med dessa intervjuer var att synliggöra eventuella brister i deras tolkning och bearbetning av läsuppgifter samt sifferuppgifter. Intervjuerna analyseras sedan med fokus på fonologi, ordmobilisering samt arbetsminne. Intervjuerna har visat på brister i avkodning och tolkning av läsuppgifter vilket får som följd att eleverna misslyckas lösa en uppgift trots att deras matematiska förmåga oftast är tillräcklig. Förutom ovanstående problemområden visar sig också bristande automatisering ligga till grund för en del matematiska problem hos de intervjuade eleverna. Arbetet undersöker också dessa elevers syn på ämnet matematik i stort, med en konstruktivistisk teoretisk inriktning där man tydligt skiljer lärandet ifrån kunnandet.