Sjukhusfarmacin i Sverige genomgick en omfattande utveckling underandra halvan av 1900-talet. Följande arbete undersöker utvecklingen avläkemedelstillverkning på sjukhusapotek i Sverige år 1950–2000 och besvararfrågorna när, var, hur och varför den skedde. För detta ändamål har olika material(böcker, artiklar, intervjuer, etc.) studerats. Under 1950-talet bestod tillverkningenpå sjukhusapoteken främst av enkla beredningar som injektions- ochinfusionslösningar. År 1963 utförde Apotekarsocieteten en utredning av uppgifteroch resurser och började diskutera vad som bör gälla för tillverkning påsjukhusapoteken. Sterila lösningar började tillverkades i plastförpackningaristället för i glas, vilket eliminerade sprickbildning och ledde till en mindre riskför bakteriekontamination. Radiofarmacin växte fram under 1960-talet ochfortsatte sin utveckling under 1970- och 1980-talet. Reagensberedning,dialyslösningar och extemporetillverkning av olika beredningsformer ökade iomfattning. Centralisering och rationalisering av tillverkning var betydande för attförenkla tillverkning av läkemedel. TPN, parenteral smärtlindring och cytostatikavar tillverkningsmoment som tillkom under 1980-talet. Endos- ochflerdosförpackningar blev vanliga under 1990-talet. Tillverkning av TPN ochradiofarmaka fortsatte att öka och utvecklas. Många faktorer har bidragit tillutvecklingen som skedde under 50-årsperioden. Till en början bestodtillverkningen av enkla produkter och utvecklades efter hand till att omfatta alltmer komplexa beredningar. Denna utveckling har kunnat ske på grund av blandannat ökade resurser (antal sjukhusapotek, personal, material, lokaler, utbildning),utveckling inom vetenskap, medicin och teknik, centralisering och rationalisering,regleringar, samarbete mellan farmaceuter och sjukhuspersonal, samt ambitionoch engagemang från de som varit med och fört utvecklingen framåt. / Drug manufacturing in Sweden underwent a large-scale evolutionduring the second half of the 20th century. The following essay examines thisdevelopment and investigates when, where, how and why it occurred. For thispurpose, various materials (books, articles, interviews, etc.) have been studied. Inthe 1950s, manufacturing consisted of simple preparations such as injection andinfusion solutions. In 1963, Apotekarsocieteten carried out an investigationregarding how and to what extent manufacturing should be carried out in hospitalpharmacies. Sterile solutions were now manufactured in plastic packaging insteadof in glass, which eliminated cracking and led to a smaller risk of bacterialcontamination. Radiopharmaceuticals evolved during the 1960s, 1970s and 1980s.Preparation of reagent solutions, dialysis solutions and extemporaneouspreparation of various other products became a frequent occurrence.Centralization and rationalization were of major importance to facilitatemanufacturing. Production of TPN, parenteral pain management and cytostaticsemerged in the 1980s. Simple- and multidose packaging became commonplaceduring the 1990s. Manufacturing of TPN and radiopharmaceuticals continued toincrease and develop. Multiple factors have contributed to the development thatoccurred during the 50-year period that this essay covers. Initially, manufacturingconsisted of simple products and gradually evolved to include increasinglycomplex preparations. This evolution has been possible due to increased resources(number of hospital pharmacies, personnel, materials, premises, education),development in fields such as science, medicine and technology, centralizationand rationalization, collaboration between pharmacists and hospital staff,regulations, and the ambition and commitment of those who have been involvedin the evolution of manufacturing in Swedish hospital pharmacies.