Bakgrund: munvård är en grundläggande omvårdnadsåtgärd som bidrar till att förebygga respirator-relaterad lunginflammation, s.k. VAP (”ventilator-associated pneumonia”) och en rad diverse systemiska infektioner. Trots vikten med munvård och förekomsten av PM som beskriver utförande av munhygien på intensivvårdsavdelningar, så tycks det vara en lågprioriterad handling hos intensivvårdspatienter. Syfte: att beskriva sjuksköterskans inställning kring munvård hos patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning. Metod: kvantitativ studie med beskrivande design som grundas på statistisk analys av data insamlade utifrån ett enkätformulär. Resultat: denna enkätstudie visar att sjuksköterskor prioriterar munvård högt men samtidigt tycker de att det delvis är en undersköterskeuppgift och delegerar ofta uppgiften. Hinder som t.ex. brist på tid kan förklara denna inställning. De flesta sjuksköterskor kände till att det finns ett styrdokument gällande munvård på deras avdelning. Ett antal sjuksköterskor som inte kände till grundläggande munvårdsåtgärder för förebyggandet av VAP, visar bristfälligt kunskap om ämnet. Utbildningsnivå har konstaterats ha ett samband med sjusköterskans inställning kring munvård, då dessa sjuksköterskor har en högre prioritering kring denna åtgärd. Slutsatser: resultatet visar att sjuksköterskor är olika involverade i munvård hos patienter som är i behov av intensivvård. Förbättrad kunskap om evidensbaserad munvård skulle i positiv riktning ändra sjuksköterskans attityd kring munvård i allmänhet, förbättra kvalitén av vården i synnerhet samt minska sjukhusvistelse. Det skulle även leda till minskad mortalitet och utgifter för sjukvården. / Background: mouth care is a basic nursing activity which contributes to prevent ventilator associated pneumonia (VAP) and a number of different systemic infections. Despite the importance of mouth care and the presence of protocols which describe how to perform mouth hygiene in the intensive care units, there is still low priority in mouth care on the critically ill patient. Aim: to describe nurses attitude on mouth care in patients who takes care of in the intensive care unit. Method: quantitative study with a describing design which is based on the statistical analysis of data collected from a questionnaire. Results: this survey shows that nurses prioritizes mouth care high but at the same time they have the opinion that it is partly a nursing assistants’ task and often delegates it. Barriers like for example lack of time can explain this attitude. It was to the knowledge of most of the nurses that there is a policy on mouth care in their wards. A number of nurses, who did not know basic mouth care for preventing VAP, demonstrate lack of knowledge on the subject. Education level has shown to have a connection with nurses’ attitude about mouth care, when these nurses prioritize higher this action. Conclusions: the results show that nurses are at different levels involved in oral care of patients who are in need of intensive care.  An improved knowledge about evidence based mouth care would change nurses’ attitude in a positive direction in general, improve the quality of health care in particular and reduce hospital stay. It would also lower mortality and the economic strain on health care.