Under 1500- och 1600-talet invandrade tusentals finska bönder till Sverige varav många bosatte sig i Värmland. En del av de så kallade skogsfinnarnas matkultur har kommit att leva kvar och sedan utvecklats såsom motti/nävgröt och skrädmjöl, och idag anses de vara en viktig värmländsk tradition. Syftet med denna uppsats är att utifrån intervjupersoners och informanters berättelser undersöka hur nävgröt och skrädmjöl konstrueras och bevaras som en tradition och ett matkulturarv i Värmland, samt att belysa hur konstruerandet och bevarandet kan förstås utifrån en lokal och regional identitet. Materialet består av intervjuer med fem personer som på olika sätt aktivt brukar och bevarar nävgröt och skrädmjöl i offentliga sammanhang i Värmland, samt arkivmaterial där olika informanter lämnat information om skrädmjöl och/eller nävgröt. Uppsatsen visar hur nävgröt och skrädmjöl genom människors mer eller mindre aktiva val konstrueras som en tradition och ett matkulturarv, samt hur deras och platsens lokala och regionala identitet formas och framställs genom matkulturen.