Syftet med detta arbete är att belysa förekomsten och genomförandet av kartläggningar av skriftspråkliga svårigheter inom sfi samt dess innehåll och ev. konsekvenser. Studien har ett specialpedagogiskt perspektiv, är inspirerad av kvantitativ metod och genomfördes med hjälp av webbaserad enkät där data insamlades från 29 lärare/personal inom sfi-utbildningen i olika kommuner i södra Sverige. En bakgrund ges med information omkring sfi-utbildningen följt av ett litteraturavsnitt där forskning gällande kartläggning på svenska och andraspråk presenteras. På grund av det låga deltagarantalet redovisas resultatet deskriptivt med frekvenstabeller och stapeldiagram. Studien visar att kartläggning av skriftspråkliga svårigheter förekommer, att de innehåller samma testbatteri som för studerande med svenska som modersmål och att de genomförs inom tre månader från kursstart av läraren i kursen eller speciallärare/pedagog. Den vanligaste konsekvensen är individuell läs- och skrivträning. Åtgärderna utvärderas kontinuerligt men trots detta räcker inte stödet till för att den studerande ska nå kursmålen. Bäst fungerar kartläggning och stöd när en speciallärare genomför kartläggningen, ett åtgärdsförslag upprättas och den studerande har studievana från hemlandet.