In 1995 the Swedish government launched the first area-based initiative Special initiatives in immigrant-dense neighbourhoods as a response to the current debate concerning the failings of the integration policy. The area-based policy and projects undertake the mission to reverse the trend in marginalized neighbourhoods in Sweden’s major cities from 1995 to 2014. The empirical material is from the projects Area-programs for a socially sustainable Malmö (2010-2015) and Lindängen towards the future (2012-2014), Malmö municipality. Adopting a social constructionist approach the study’s aim is to examine the projects’ assumptions concerning what – and who – should be changed and how.  Based on the policy´s claim to achieve structural change the study also examines if, and if so what, possibilities the projects have to create opportunities for structural change.   The study shows that the area-based projects cannot create opportunities for structural change but rather work to reduce the social consequences of structural deficiencies that are made visible through the reproduction of marginalised neighbourhoods. In the projects the social problem is constructed as consisting of four interrelated factors: long-term unemployment, foreign background, segregation and lack of social responsibility. The strategy is to mobilise public, private and civil sector actors so that they – despite society’s exclusion of people of foreign background in situations of long-term unemployment – take their social responsibility and make available resources to individual residents in order to prepare them for becoming active citizens. As they are not able to reduce poverty, promote inclusive political and economic processes or legitimate relationships between those in power and representatives of civil society with demands for changing conditions, their ability to create opportunities for structural change is found to be  limited. / 1995 implementeras det första områdesbaserade projektet Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden som svar på den pågående debatten rörande samhällsutvecklingen och den misslyckade integrationspolitiken. Den områdesbaserade politiken syftar till att vända utvecklingen i marginaliserade bostadsområden i Sveriges storstäder 1995-2014. Här studeras Malmö stads Områdesprogram för ett socialt hållbart Malmö (2010-2015) och Lindängen mot framtiden (2012-2014). Genom att anlägga en socialkonstruktionistisk ansats syftar studien till att undersöka föreställningar om vad - och vem - som bör förändras och hur. Med bakgrund i politikområdets anspråk om att uppnå strukturell förändring undersöker studien även om, och i så fall vilka, förutsättningar politikområdet och projekt i praktiken har att möjliggöra strukturell förändring.   Studien visar att de områdesbaserade projekten inte har möjlighet att verka strukturförändrande utan snarast arbetar för att minska de sociala konsekvenserna av strukturella brister som synliggörs genom reproduktionen av marginaliserade bostadsområden. Projekten konstruerar det sociala problemet som bestående av fyra interrelaterade faktorer: långvarig arbetslöshet, utländsk bakgrund, boendesegregation och bristande samhällsansvar. Deras strategi är att mobilisera offentliga, privata och civila sektorsaktörer för att de – trots samhällssystemets exkludering av människor med utländsk bakgrund i situationer av långvarig arbetslöshet – ska ta sitt samhällsansvar och tillgängliggöra resurser till enskilda invånare för att förbereda dem för att bli aktiva samhällsmedborgare. Projektens möjlighet att skapa strukturell förändring hindras av att de inte kan minska fattigdom, främja inkluderande politiska och ekonomiska processer, eller bidra till legitima relationer mellan makthavare och aktörer från det civila samhället med krav på förändrade villkor. / <p>QC 20161213</p>