Umgängesfrågan är en komplex del i arbetet med familjehemsplaceringar. Syftet med denna uppsats är att skapa förståelse för hur socialarbetarna ser på sitt handlingsutrymme i umgängesfrågan och vilka hinder och möjligheter de beskriver påverkar umgänget. Studiens analysmaterial består av nio stycken kvalitativa intervjuer med socialarbetare där de delar med sig av sina upplevelser kring umgängesfrågan utifrån sin professionella roll. Den insamlade empirin analyserades utifrån begreppet gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme och barnperspektivet. Resultatet redogör fem framträdande teman i intervjuerna som sammankopplas med uppsatsen frågeställningar. Resultatet av studien visade att socialarbetarna utgår från ett barnperspektiv där barnets bästa är i fokus men att de genom lagstiftningen inte alltid endast kan fokusera på barnet utan måste samtidigt förhålla sig till andra påverkande aktörer, främst föräldrar men även familjehemmet. Resultatet visade också att ett barnperspektiv inte alltid kan utgå från barnets bästa i stunden utan att eventuella framtida konsekvenser också måste tas hänsyn till. Platsen för umgänge lyftes av socialarbetarna fram som viktig och en brist i kommunen de arbetar i är avsaknad av lokal att ha umgängena i. Biologiska föräldrar och familjehemmet kan både möjliggöra och hindra umgänget beroende på deras inställning och beteende. Resultatet visade också att samarbete och ett tredelat föräldraskap mellan biologiska föräldrar, familjehemsföräldrar och socialtjänst möjliggör umgänge.