Syftet med denna studie är att studera samspelet mellan socialarbetaren och det sociala arbetet. Detta görs utifrån fem pensionerade socialarbetares egna berättelser från sitt yrkesliv. Kritiska händelser och situationer som socialarbetaren sett som betydelsefulla har stått i fokus, samt hur dessa händelser och situationer har påverkat yrkesidentiteten och synen på sig själv. Studien är kvalitativ med en induktiv ansats och utgår från en narrativ forskningsmetod med inslag av Critical Incident metoden. Studien vilar på en fenomenologisk tolkningstradition. Resultatet visar att socialarbetaren i olika utsträckning utvecklar strategier och förhållningssätt för att möta, hantera samt fungera i det sociala arbetet. Dessa strategier och förhållningssätt presenteras i studiens analysdel utifrån fyra idealtyper; Den Krigande, Trädgårdsmästaren, Den Distanserade samt Den Sörjande.