Syfte med undersökningen var att undersöka vilka socialisationsverktyg använder personalen vid kommunala HVB (Hem för vård eller boende) för ensamkommande barn, samt ta reda på om personalen använder makt genom att stämpla ensamkommande barn som avvikare. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med personal inom fem olika kommunala HVB för ensamkommande barn. Resultatet analyserades med utgångspunkt i symbolisk interaktionistiskt perspektiv, socialisationsteorin, maktteori samt stämplingsteorin. Resultat visade att socialisationsarbetet kan i hög grad bli bättre på att socialisera barnen på ett positivt sätt. Fyra socialisationsverktyg identifierades: 1) riktlinjer och handlingsplaner 2) språket 3) bemötandet i vardagen och personalens attityd 4) att överföra normer och värderingar. Vi fann att HVB för ensamkommande barn har stora kvalitetsbrister. Vi konstaterade också att makt och stämpling förekommer inom HVB för ensamkommande barn i syfte att forma barnen genom att det fastställs vad som är normalt/onormalt, önskvärt/icke önskvärt inom boendet. Nya sociala normer, värderingar och helt nya livsvillkor gör att barnen känner personalens upprepade påtryckningar om deras uppträdande och personlig egenskaper. Att inte rätta sig efter normerna ses som en avvikare och personalen betecknar barnets egenhet som avvikelse. Barnen går igenom en process som upphör i ett tankesätt om bestående avvikelse, som inkluderas av barnen själv och dem som omger honom. I detta sammanhang kunde vi koppla hur personalen med påtryckningar möjliggör för barnen ett negativt synsätt på sig själva. Vi fann också en positiv aspekt med resultatet och det är att det finns personal som är medvetna om bristerna och vill bättre ta hand om ensamkommande barnen inom boendena samt strävar efter att förbättra arbets siuationen på boendena genom att efterlysa behovet att bygga upp kompetensen bland personalen. Informanterna upplever att personalen behöver specialinriktad utbildning för att kunna bemöta barnen på ett professionellt sätt.