Vid placering av barn i familjehem skall det enligt Socialtjänstlagen i första hand övervägas om placering hos anhörig eller annan närstående är möjlig. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur anhörigplaceringar övervägs och på vilket sätt socialsekreterare inom Skellefteå kommun ser till barnets bästa i dessa bedömningar. Kvalitativa intervjuer har genomförts med två socialsekreterare som arbetar med yngre barn och för att analysera materialet har kvalitativ innehållsanalys använts. Resultatet har vidare analyserats utifrån tidigare forskning och med hjälp av bland annat Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Resultatet visar att socialsekreterarna anser att det går bra att tillämpa den aktuella lagparagrafen och att de alltid tar upp frågan kring möjliga anhöriga med föräldrarna inför en placering, men att det finns en hel del faktorer att ta hänsyn när övervägandet görs. Vad som är barnets bästa är inte alltid självklart, men det är socialsekreterarnas uppgift att ta reda på under utredningstiden.