Social blandning i bostadsområden kan ses vara en strategi för att arbeta för en ökad social hållbarhet i staden som helhet. I denna uppsats undersöks på vilket sätt socialt blandade bostadsområden kan bana väg för en ökad social hållbarhet och vilka olika infallsvinklar, hinder och möjligheter som kan synliggöras vad gäller social blandning i bostadsområdet. För att undersöka denna fråga har tre stycken hållbarhetsrapporter utfärdade av Stockholms- Göteborgs- respektive Malmö stad analyserats vad gäller social hållbarhet relaterat till socialt blandade bostadsområden respektive segregation. Fem semistrukturerade intervjuer har utförts med tre samhällsplanerare, en forskare vid Institutet för bostads- och urbanforskning samt en myndighetsanställd expert inom bostadssociala frågor. Undersökningens resultat tyder på att social blandning inom bostadsområden kan öka den sociala hållbarheten inom vissa aspekter. Socialt blandade bostadsområden kan inte per automatik antas leda till ökade gränsöverskridande kontakter eller ökad interaktion mellan människor ur olika etniska eller socioekonomiska grupper. Denna typ av områden kan dock motverka den stigmatisering som drabbar särskilt utsatta områden samt säkerställa att området innehar en viss attraktionskraft. Detta bidrar också till en fullgod kvalitet på samhällsservicen. Att inneha verklighetsförankrade förväntningar på vad social blandning kan åstadkomma i praktiken kan ses vara av särskild vikt inom samhällsplaneringens kontext.