Uppsatsen behandlar standardavtalsrätten på internet som rättsvetenskapligt problem. Den behandlar standardavtalens särart och de teoretiska problem som denna särart traditionellt fört med sig. Svårigheten grundar sig i hur man ser viljans relation till avtalet. Ställt på sin spets handlar det om hur man förstår själva begreppet viljeförklaring. Vad som verkligen står på spel är mötet mellan olika rättsliga sammanhang och olika sätt att se på rätten. Som teoretiker står vi inför ett dilemma. Det handlar om hur vi ser på relationen mellan standardiseringen av avtalstexten och den givna texten som uttryck för en gemensam partsvilja. Med den i doktrinen hävdvunna uppfattningen innebär standardiseringen att avtalet inte kan användas som underlag för att fastställa en gemensam partsavsikt. Genom att väcka ett annat tänkande som slumrat i bakgrunden i rätten synliggörs en ny dimension till problematiken och problemet ses för vad det egentligen är.