Åtgärdsprogram ska upprättas i skolan för de elever som är i behov av särskilt stöd. I åtgärdsprogrammen ska åtgärder framskrivas på olika nivåer såsom individ, -grupp-och organisationsnivå. Det som framgår i forskningen är att åtgärder upprättas mest på individnivå och åtgärder på grupp-och organisationsnivå uteblir. Vidare visar forskningen att skolan sällan granskar sin egen verksamhet. Syftet med denna studie är att undersöka hur tre speciallärare och tre specialpedagoger upprättar och resonerar kring åtgärdsprogram och hur de arbetar med särskilt stöd med tonvikt på grupp-och organisationsnivå. Detta är en kvalitativ studie som genomförts med datainsamlingsmetoden semistrukturerade intervjuer och för att analysera data har tematisk analys använts. De begrepp som användes i intervjuerna är särskilt stöd och åtgärdsprogram på nivåer som grupp-och organisationsnivå och utredning samt förebyggande insatser. I studien framkommer vilka svårigheter som de intervjuade speciallärarna och specialpedagogerna upplever i arbetet med åtgärdsprogram. Denna studie utgår ifrån relationellt perspektiv som innebär att elevens skolsvårigheter inte förläggs till individen utan problemen uppstår i samband med lärmiljön. Studiens resultat visar att särskilt stöd handlar mestadels om individinriktat stöd och att stödet ges ofta utanför klassens ram. Åtgärder på grupp-och organisationsnivå förekommer i mindre omfattning. Vidare visar resultatet att åtgärder på grupp-och organisationsnivå inte alltid dokumenteras i åtgärdsprogram. Vårdnadshavare och elever är inte så delaktiga i upprättandet av åtgärdsprogram.