DSM-5 har valt att klassificera spelmissbruk som ett substansrelaterat missbruk då forskningen på området har funnit många likheter med substansmissbruk vad gäller förhöjd tolerans, sämre beslutsförmåga och lägre impulsförmåga. Dock har det väckts kritiska röster beträffande generaliseringen av gruppen spelmissbrukare, och forskare menar att beroende på om personer vänder sig till så kallade skicklighetsspel eller chansspel, finns det olika bakomliggande orsaker till varför människor börjar spela om pengar.  Syftet med denna studie har därför varit att analysera likheter och skillnader i hur svenska skicklighetsspelare och chansspelare beskriver sina upplevelser och erfarenheter av att vara spelmissbrukare. Studien har baserats på totalt åtta kvalitativa intervjuer med respondenter inom respektive grupp. Intervjuerna utgick från semistrukturerade frågor som berörde respondenternas tidigare relation till spel, vad som fick dem att börja samt hur det utvecklades till ett spelmissbruk. Respondenternas utsagor bearbetades genom tematisk analys. Resultatet visade skillnader mellan grupperna vad gäller motivationen till att börja spela då skicklighetsspelarna upplevde ett större nöje och underhållning till spelet medan chansspelarna såg spelet som en konsekvens eller nödvändighet på grund av den rådande livssituationen. Likheterna mellan grupperna blev tydliga i takt med mer frekvent spelande, då framförallt verklighetensflykten och jakten på ekonomiska kompensation var centrala faktorer. Studien har bidragit till en djupare förståelse kring spelmissbrukares upplevelser och kan vara till hjälp för framtida forskning som vill titta närmare på skillnader inom gruppen spelmissbrukare. Studien kan även vara till hjälp för professionella som möter spelmissbrukare och som strävar efter att anpassa behandlingen beroende på vilken speltyp som konsumeras.