Syftet med denna studie är att undersöka lågstadielärares attityder till elevers flerspråkighet som en resurs i elevernas språk- och kunskapsutveckling genom att besvara frågor om hur lågstadielärare ser på svenska språkets och förstaspråkets betydelse för de flerspråkiga elevernas lärande. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där språket ses som både mål och medel för lärande och där elevernas modersmål ses som resurs för tänkande och lärande. I studien har fyra lågstadielärare med erfarenhet av undervisning i flerspråkiga klasser på fyra olika skolor besvarat strukturerade skriftliga intervjuer. Av resultatet framgår att lärarna lägger stor vikt vid att eleverna ska lära sig svenska och att detta ska ske dels i den undervisning som leds av lärare i svenska som andraspråk, dels genom muntlig kommunikation såväl i skolan som på fritiden. Några av lärarnas svar visar att de lägger vikt vid att eleverna ska utveckla begrepp, vilket tyder på att de också ser samband mellan elevernas språkbehärskning och kunskapsutveckling i olika ämnen. Vidare visar resultatet att lärarna har en positiv attityd till att eleverna utvecklar sina modersmål. Lärarna ingår i team med modersmålslärare och studiehandledare och ser till att eleverna kan läsa böcker på sina modersmål och använda digitala verktyg för sin språkutveckling. Trots att modersmålet lyfts fram som viktigt i elevernas skolgång verkar utveckling av elevernas förstaspråk inte vara ett mål i undervisningen. I alla lärares svar framgår i stället att modersmålet snarare fungerar som ett medel att lära sig skolspråket svenska.