Min intention med detta arbete har varit att få en inblick i vad flickor och pojkar påhögstadiet anser om matematikundervisningen i stort och även vad de anser om sin egenförmåga och sitt stödbehov i matematik. Jag ville se om det finns skillnader isjälvförtroendet hos flickor och pojkar men också om elever i behov av stöd imatematik uttrycker andra uppfattningar. Studien har utgått ifrån ett sociokulturelltperspektiv och ett genusperspektiv och som metod för undersökningen användes enkätoch kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att flickor och pojkar har liknandeupplevelser av matematiklektionerna men att flickorna förmedlar att de inte är likaduktiga i matematik som pojkarna, att de arbetar hårdare och behöver mer hjälp änpojkarna. Flickorna, och då speciellt flickor med behov av särskilt stöd i matematik,uppger ett mycket lägre självförtroende i skolarbetet än pojkarna. Pojkar i behov av stödi matematik har däremot lika bra självförtroende som övriga pojkar.