Medborgarskap har länge ansetts utgöra en nationell angelägenhet varför folkrätten inte haft mycket inflytande över staters skyldigheter att bevilja medborgarskap till individer. Den senaste tidens ökade fokus på statslöshet och dess konsekvenser för både staten och individen har likväl lett till ett ökat internationellt intresse att reglera frågan. Detta har resulterat i att det i dagsläget finns flertalet internationella konventioner som berör staters skyldighet att bevilja medborgarskap till individer, och främst barn, som föds statslösa. Den svenska regleringen avseende beviljandet av medborgarskap till statslösa barn födda inom landet baseras idag på ett s.k. anmälningsförfarande. Införandet av ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för dessa barn har de senaste åren också diskuterats. En förutsättning för ett sådant införandet är emellertid att det automatiska förvärvet förenas med krav om att en av barnets föräldrar innehar ett permanent uppehållstillstånd. Krav om uppehållstillstånd är dock omdebatterat inom folkrätten där vissa konventioner tillåter det men andra inte. Det är mot bakgrund av detta som denna uppsats avser att utreda huruvida det är möjligt för Sverige att villkora ett automatiskt förvärv av medborgarskap för statslösa barn födda inom landet med krav om att ena föräldern ska inneha ett uppehållstillstånd. För att uppfylla detta syfte har till att börja med den rättsdogmatiska metoden använts för att fastställa gällande rätt, både den internationella och den nationella. Därefter har den rättsanalytiska metoden tillämpats för att analysera om och i sådana fall på vilket sätt ett villkorande är möjligt. Uppsatsen landar i att det är möjligt att villkora ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa barn födda i Sverige. En förutsättning för att ett sådant villkorande inte ska strida mot folkrätten är likväl att vissa ändringar i nuvarande lagstiftning först genomförs. Avseende frågan hur ett villkorande kan ta form har uppsatsen kommit fram till att det är avgörande för tillåtligheten huruvida förvärvet villkoras med tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. I det fall förvärvet villkoras med krav om ena förälderns innehav av permanent uppehållstillstånd kan villkoret uppfattas som för långtgående och därför strida mot folkrätten. Sannolikheten att krav om tidsbegränsade uppehållstillstånd anses tillåtna är däremot större och uppsatsen landar i slutsatsen att krav om detsamma är förenligt med internationell rätt. / Questions regarding nationality have for long been seen as a domestic issue, which is why international law has not had much influence on states’ obligations to grant citizenship to individuals. The recent augmented focus on statelessness and its consequences for both the state and the individual has, however, led to an increased international interest in regulating the matter. As a result, there are currently several international conventions concerning states' obligations to grant nationality to individuals, particularly children, who are born stateless. The Swedish regulation regarding granting citizenship to stateless children born within the state is today based on a notification procedure. The implementation of automatic acquisition of a Swedish nationality at birth for those children has also been discussed the recent years. A prerequisite for such an implementation is, however, that the automatic acquisition is conditioned by the requirement that one of the child’s parents holds a permanent residence permit. The requirement of a residence permit is, nevertheless, debated within international law whereas some treaties allow it, but others do not. It is against this background this thesis aims to examine whether Sweden can condition an automatic acquisition of citizenship, for stateless children born within the state, with the requirement that one of the child’s parents holds a residence permit. To fulfill this purpose, the legal dogmatic method has, initially, been used to establish both domestic and international law. Thereafter, the legal analytical method has been used to analyze if, and in that case, how, the use of conditions is allowed. The thesis concludes that it is possible to condition an automatic acquisition of Swedish citizenship for stateless children born in Sweden. A prerequisite for such a condition to not be contrary to international law is, nevertheless, that some amendments in the current domestic legislation first are implemented. Regarding how such a condition can be designed, the thesis concluded that it is decisive for the admissibility whether the acquisition is conditioned with temporary or permanent residence permits. In the case the acquisition is conditioned with one of the parent's possessions of a permanent residence permit, the condition can be perceived as too far-reaching and, therefore, contrary to international law. The chances that requirements of temporary residence permits are considered permissible are, however, greater and the thesis concludes that such conditions are compatible with international law.