Det här arbetet handlar om hur man kan lära sig använda överlagrade rytmer som ett nytt uttrycksmedel i ens improvisationer och hur de påverkar karaktären på dessa. Det är en idé som jag fick efter en gitarrlektion då min lärare presenterade någonting för mig som han kallade kvintoler. Men det han visade var ju inte alls kvintoler, det var någonting annat som kallas polymetrik. Det jag förväntade mig och istället blev mer nyfiken på att lära mig är en så kallad överlagrad rytm eller underdelning där, i det här fallet, fem toner fördelas jämnt över ett eller fler taktslag. För att lyckas lära mig spela överlagrade rytmer har jag tagit hjälp av två olika tillvägagångssätt. Det ena utgår från den karnatiska musiken där man övar upp olika underdelningar genom att sjunga olika stavelser. Det andra tillvägagångssättet utgår från referensrytmer som man övar på att successivt jämna ut för att skapa en överlagrad rytm. Det här har resulterat i en insikt i att överlagrad rytmik inte låter så märkvärdigt som man kanske kan förvänta sig, utan istället endast är ett extra verktyg som man kan använda sig av i sina improvisationer. Det finns däremot några få undantag som jag också diskuterar i arbetet. Under den här processen har jag skrivit tre etyder som var och en fokuserar på varsin överlagrad rytm som intresserat mig. Jag har även skrivit och spelat in en låt som ger exempel på improvisation med överlagrad rytmik.