Projektet syftar till att skapa en teknisk riktlinje för jordning av vindkraftsanläggningar i bergig och varierande terräng. Som ska kunna användas vid nybyggnation för att ge person- och maskinsäkra samt kostnadseffektiva jordningssystem. Riktlinjen ger förslag på hur jordningssystem kan modelleras för att beräkna approximativa värden av resistiviteten mot sann jord, kallad jordtagsvärde. Modeller för stationsjordtag, längsgående jordlina och jordspett. En litteraturstudie har genomförts där webbpublicerade artiklar och litteratur sammanställts. Utifrån litteraturstudien har modellerna framtagits och verifierats med mätningar på befintligt jordningssystem vid Mörttjärnbergets vindkraftpark. Modellerna för längsgående jordlinenät ger olika resultat per modell och formler. Modellen för stationsjord ger följande resultat: 1,77 - 3,94 Ω för Bräcke kopplingsstation och 20,53 - 34,12 Ω före komplettering med extra jordtag och 1,09 Ω – 2,47 Ω efter för Mörttjärnbergets transformatorstation. Mätning av Bräcke kopplingsstation gav 2,8 Ω och för Mörttjärnbergets transformatorstation 31 Ω före komplettering och 1,3 Ω efter. Litteraturstudien visar att en godkänd anläggning skall vara jordad att inga farliga spänningar uppstår, 600 V. Detta uppnås med ett visst högsta jordtagsvärde. Intervallet i resultatet av modellerna, kommer till största del från variansen i uppskattning av markresistiviteten och bör utredas vidare. Om ett förhållande mellan markresistiviteten i bottenlagret där jordlinor placeras och markresistiviteten i ytlagret identifieras, får modellerna en mindre spridning och kan användas för beräkning av approximativa jordtagsvärden. Vidare bör modellerna verifieras mot mindre parker än 37 verk med exempelvis en park med 5-10 verk.