Sammanfattning Syfte Studiens syfte var att utvärdera bindningsstyrkan mellan protesbas och protestand beroende på framställningsteknik, med 3D-printning eller fräsning, och efter åldring.Material och metodTotalt framställdes 40 provkroppar varav 20 tillverkades genom 3D-printning (P) med SprintRay EU (SprintRay GmbH, Iserlohn, Tyskland) och 20 genom fräsning (F) med Ivotion (Ivoclar Vivadent AG, Schaan, Liechtenstein). Hälften av de frästa (TF) och 3D-printade provkropparna (TP), det vill säga 10 av varje, utsattes för 5 000 termocykler i temperaturerna 5 och 55 °C (T) och förvarades i destillerat vatten i 48 timmar vid en temperatur på 37° C. Bindningsstyrkan mättes genom ett skjuvkrafttest enligt standardiserade metoder.Envägs-ANOVA och Tukey’s test användes för statistisk utvärdering av resultaten där signifikansnivån sattes till α=0,05. En frakturanalys utfördes för att bedöma frakturtyper. Resultat Resultaten visade att P hade en signifikant högre bindningsstyrka än F (p<0,001). Skillnaden kvarstod även efter åldring. Det var ingen signifikant skillnad (p=0,626) i bindningsstyrkan mellan F och TF. TP uppvisade signifikant lägre bindningsstyrka jämfört med P (p=0,007).Alla F fick en adhesiv och kohesiv blandfraktur. P fick nio kohesiva och en adhesiv fraktur. TF fick sex adhesiva och fyra blandfrakturer. TP fick sju kohesiva och tre blandfrakturer. Slutsats 3D-printade material har en högre bindningsstyrka mellan protesbas och protestand jämfört med frästa. Åldring har en större negativ inverkan på bindningsstyrkan mellan protesbas och protestand om materialen är 3D-printade jämfört med om de är frästa. / Abstract Objective The aim of the study was to evaluate the bond strength between denture base and denture tooth depending on the manufacturing technique, fabricated through either 3D-printing or milling, and after ageing.Material and methods40 specimens were produced, 20 were produced through 3D-printing (P) using SprintRay EU (SprintRay GmbH, Iserlohn, Genmany) and 20 through milling (F) using Ivotion (Ivoclar Vivadent AG, Schaan, Liechtenstein). Half of the milled (TF) and printed specimens (TP), i.e., 10 of each group, underwent 5 000 cycles of thermocycling and were stored in distilled water for 48 hours at a controlled temperature of 37° C. Bond strength was evaluated using a shear bond strength test.One-way ANOVA and Tukey’s test were employed to assess the results with a significance level at α=0.05. Fracture analysis was conducted to evaluate the fracture type. Results The result showed that P had significantly higher bond strength compared to F (p <0.001). The difference remained after the ageing process. The comparison between F and TF yielded non-significant results (p=0.626). P had significantly higher bond strength than TP (p=0.007).All F had mixed fractures of adhesive and cohesive. P had nine cohesive and one adhesive fracture. TF had six adhesive fractures and the remaining were mixed fractures. TP had seven cohesive fractures and three mixed fractures. Conclusion 3D-printed materials have higher bond strength between the denture base and denture tooth compared to milled materials. Ageing has a greater negative impact on the bond strength between the denture base and denture tooth of printed materials compared to milled materials.