Det är inget nytt att undersöka interaktioner på Facebook, dock är det oftast ur privatpersoners synvinkel Facebook undersöks och inte lika ofta ur en organisations synvinkel. Den här studien syftar till att fylla en del av gapet i medie- och kommunikationsforskningen om hur ideella organisationer beter sig på Facebook genom att undersöka den narrativa processen hos två ideella organisationer och hur delaktiga användare är i organisationernas berättelse beroende på organisationens storlek, Kvinnojouren Embla och Rädda Barnen. Därför är studiens frågeställning utformad som följande; på vilket sätt interagerar ideella organisationer med sina medlemmar via organisationens Facebook-sida? Hur utvecklas interaktiva berättelser på organisationernas Facebook-sida? Vilka skillnader kan identifieras mellan en stor och liten organisation? Studien utgår ifrån Earl och Kimport (2011) som menar att organisationer kan använda sig av två strategier i sin kommunikation på nätet; supersize strategier, som kortfattat innebär att organisationer tar sina befintliga offline-strategier och gör dem större, starkare och kraftfullare via internet, samt teori 2.0 strategier, som kortfattat innebär att organisationer använder nya, innovativa metoder för att förmedla sina budskap. Solis och Breakenridge (2010) skriver om hur interaktivitetsmöjligheter förändrar hur organisationer bör tänka när de skriver meddelanden på nätet och att organisationer bör sluta se sina intressenter som en stor publik, utan att de ska betraktas och behandlas som individer. De menar även att det är viktigt att alltid hålla sig uppkopplad för att det alltid händer något på nätet. Det kan resultera i utmaningar för ideella organisationer eftersom att Greenberg och MacAulay (2009) menar att de inte prioriterar att uppdatera sina sidor och därför kan ha det svårt att anpassa sig till nätverkets sociologiska dynamik. Fortsättningsvis undersöker studien Kvinnojouren Embla och Rädda Barnens respektive Facebook-sidor med hjälp av netnografi under en veckas tid. Netnografi är en observationsmetod för nätgemenskaper som liknar etnografi, men bör erkännas som en egen forskningsmetod separat från etnografin även om de båda utgår från samma pelare. Studien har funnit att Kvinnojouren Emblas Facebook-sida är betydligt mindre aktiv än Rädda Barnen både med publicering från organisationen men även användarna. Det är även en annan typ av diskurs på respektive sida. På Emblas sida strävar användarna mot en liten gemenskap, och på Rädda Barnens sida strävar användarna mot att förmedla sanning och rättvisa. Studien har även sett att det är användarna på Rädda Barnens Facebook-sida som till störst del driver interaktionerna mellan organisation och användare, vilket visar på att användarna använder teori 2.0 strategier och på så sätt blir individuella aktivister. / To study interaction on Facebook is nothing new; however, those studies are mostly made from an individual’s point of view and not as often from an organizations point of view. This study aims to fill a part of that hole in media and communication studies by studying the narrative process of two nonprofit organizations on Facebook, and how the users are part of the organizations storytelling according to size and resources, Kvinnojouren Embla and Save the Children. The studies main questions are therefore the following; in what way do nonprofit organizations interact with their members on the organizations Facebook page? How do interactive stories develop on the organizations Facebook page? What differences can be identified between a big and a small organization? The study is based on Earl and Kimport (2011) who says that organizations can use two strategies in their communication online; supersize strategies, that briefly means that organizations uses that same strategies from their offline communication and applies them to the internet to make it bigger better and stronger, and theory 2.0 strategies, that briefly means that organizations – or individuals – use new and innovative methods to mediate their message. Solis and Breakenridge (2010) writes about how the possibilities for interactivity changes how organizations should think while writing a message online and to stop seeing their stakeholders as a big audience, but to regard and treat them as individuals. They also claim that it is important to always be connected because something always happens online. This can result in difficulties for nonprofit organizations because, according to Greenberg & MacAulay (2009), they do not prioritize their pages, and therefore will have a hard time adapting to the sociological dynamics of Facebook. Further, the study examines Kvinnojouren Embla and Save the Children’s respective Facebook-pages with help from netnography during a week. Netnography is an observation method for examining online communities. The method is similar to ethnography, but should be known as a research method on its own, even though they both are based on the same pillars. The study has found that Kvinnojouren Embla’s Facebook-page is considerably less active than Save the Children’s, both regarding publications from the organization, but also the users. There is also another kind of discourse on the respective pages.  On Emblas page, the users strive towards a small community, and on Save the Children’s page the users strive towards mediating the truth and justice. The study has also found that it is the users on Save the Children’s Facebook-page that to the most part drives the interactivity between organization and user, which shows that the users uses theory 2.0 strategies and in that way becomes individual activists.