Hörntänderna i maxillan är efter visdomständerna de tänder som oftast blir retinerade. Prevalensen varierar mellan 1-3%. En retinerad överkäkshörntand har ofta en ektopisk placering. Detta kan leda till att eruptionsriktningen blir felaktig och därmed kan tanden orsaka skador på de angränsande incisivernas rötter. För att minska risken för detta krävs tidig diagnostik, i 9-11 års ålder.Den vanligaste åtgärden för palatinalt displacerade hörntänder är extraktion av mjölkhörntänderna för att underlätta spontaneruption av de efterföljande permanenta hörntänderna. Om enbart denna behandling inte är tillräcklig eller om den permanenta hörntanden ligger för djupt måste kirurgisk friläggning ske. Detta sker i kombination med efterföljande ortodontisk behandling.I Sverige används idag två typer av kirurgisk friläggning; öppen och sluten. Vilken typ av friläggning som används tycks vara lokalt betingat. I Malmöregionen används oftast öppen friläggning medan i Jönköpingsregionen sluten friläggning är vanligast.I denna studie jämförs behandlingsutfallet hos patienter där öppna och slutna friläggningar gjorts. Framförallt utvärderas om det finns någon signifikant skillnad i behandlingstid, från friläggning till dess att den ortodontiska behandlingen är färdig. Hänsyn tas till typ av friläggning och om tanden ligger palatinalt eller buckalt retinerad. Det undersöks även vid vilken ålder friläggning gjorts samt vilken typ av retentionapparatur som använts.I gruppen med öppen friläggning var patienterna i genomsnitt 15,2 år respektive 12,9 år i gruppen med sluten friläggning. Den totala behandlingstiden från friläggning till avlägsnande av apparatur visade sig vara signifikant kortare i gruppen som fick öppen friläggning jämfört med gruppen som fick sluten friläggning. / The maxillary canines are after the third molars, the most frequently impacted teeth. The incidence varies between 1-3%. Impacted maxillary canines are often related to ectopic position, which can lead to an incorrect direction of eruption and thus cause damage to the adjacent incisors roots.The most common treatment for palatally displaced canines is extraction of the primary canines to facilitate spontaneous eruption of the succeeding permanent teeth. If this treatment is not sufficient or if the permanent canine lies too deep, surgical exposure is needed. This occurs in combination with orthodontic treatment.In Sweden two types of surgical exposures are practiced; open and closed. Which type of exposure is used seems to be locally induced. In Malmö the open exposure is most frequently practiced while in Jönköping the closed exposure is the treatment of choice.The aim of this study is to compare the treatment outcome in two groups of patients, treated either with an open or a closed exposure. It was evaluated whether any significant difference was found in the overall treatment time, from exposure until completed orthodontic treatment. Consideration was given to type of exposure and weather the tooth was palatally or buccally impacted. The age of the patients when the exposures occurred and the type of retention used in the different groups were also examined.The mean age for the patients treated with an open exposure was 15.2 years compared to 12.9 years in the other group. The total time of treatment from exposure to removal of the appliances was significantly shorter in the group with open exposure.