Vad det innebär att vara svensk yrkesofficer i det militära har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Förändringar i uppgift från den politiska makten har medfört nya arbetsuppgifter, en ny organisation och ökat deltagande i internationella insatser. Detta har medfört en utveckling av vilka uppgifter som en militär bör kunna hantera, med hjälp av vilka medel samt vilka karaktärsdrag som främjar framgång i arbetet. I samband med denna utveckling talas det om begreppet professionell autonomi, det handlingsutrymme politikerna ger officerarna att utföra sina uppgifter. I denna uppsats undersöks svenska officerares upplevda professionella autonomi i deras arbete under det svenska bidraget till Afghanistaninsatsen. Undersökningen utförs med stöd i två operationaliserade idealtyper utvecklade från teorier av Julia Evetts, som beskriver den organisatoriska spänning som den svenska officerskåren lyder under; å ena sidan en externt styrd professionalism där de professionella normerna bestäms av den politiska makten, och å andra sidan en internt styrd professionalism där de professionella själva styr över och formulerar de professionella normerna. Resultatet av undersökningen talar på organisatorisk nivå till fördel för den externt styrda professionalismen men på en individnivå visar resultatet att officerarna själva styr över de professionella normerna. Vad som även är avgörande är den förmåga de använder givet det handlingsutrymme de blivit tilldelade.