<p>De internationellt adopterade har ett biologiskt samt ett etniskt ursprung som skiljer sig från majoriteten i det land de är adopterade i. De internationellt adopterade har två uppsättningar föräldrar, de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna. Den symboliska interaktionismen menar att en människas identitet utvecklas i samspel med andra människor som är viktiga för individen. Studiens syfte är att undersöka fem internationellt adopterades upplevelser av att leva i Sverige och hur de konstruerar sig en adekvat identitet. Då studien har sin grundläggande utgångspunkt från den symboliska interaktionismen granskar den i sin helhet den betydelse som interaktionen har för de adopterades identitetsutveckling. Studien är induktiv utförd utifrån en kvalitativ metod genom halvstrukturerade intervjuer. Studien kommer fram till att de adopterade ser sig själva som svenskar och att deras etniska självidentifikation till stor del influeras av den externa identifikationen. Studien visar att upplevelsen av särbehandling (på grund av utseendet) är subjektiv och individuell. Gemensamma upplevelser är att de samtliga betraktar sig som svenskar och att tonåren var den perioden i deras liv som de som mest hade funderingar kring sitt ursprung och sin identitet. Det framgår tydligt i det empiriska materialet att samspel med andra människor och kontext påverkar de adopterades identitetsutveckling. Såsom kultur, personlighet samt den samhälleliga kontexten de lever i. Empirin har en hög överensstämmelse med vad tidigare forskning kommit fram till på området.</p>

De internationellt adopterade har ett biologiskt samt ett etniskt ursprung som skiljer sig från majoriteten i det land de är adopterade i. De internationellt adopterade har två uppsättningar föräldrar, de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna. Den symboliska interaktionismen menar att en människas identitet utvecklas i samspel med andra människor som är viktiga för individen. Studiens syfte är att undersöka fem internationellt adopterades upplevelser av att leva i Sverige och hur de konstruerar sig en adekvat identitet. Då studien har sin grundläggande utgångspunkt från den symboliska interaktionismen granskar den i sin helhet den betydelse som interaktionen har för de adopterades identitetsutveckling. Studien är induktiv utförd utifrån en kvalitativ metod genom halvstrukturerade intervjuer. Studien kommer fram till att de adopterade ser sig själva som svenskar och att deras etniska självidentifikation till stor del influeras av den externa identifikationen. Studien visar att upplevelsen av särbehandling (på grund av utseendet) är subjektiv och individuell. Gemensamma upplevelser är att de samtliga betraktar sig som svenskar och att tonåren var den perioden i deras liv som de som mest hade funderingar kring sitt ursprung och sin identitet. Det framgår tydligt i det empiriska materialet att samspel med andra människor och kontext påverkar de adopterades identitetsutveckling. Såsom kultur, personlighet samt den samhälleliga kontexten de lever i. Empirin har en hög överensstämmelse med vad tidigare forskning kommit fram till på området.