Bränder inom verksamheter med stort antal gäster kan få förödande konsekvenser. Därför är det viktigt att brandskyddsarbetet bedrivs på ett korrekt sätt. Målet med denna studie är att undersöka det systematiska brandskyddsarbetet på några av badhusen i Norrbotten. Deltagande badhus i arbetet är avgränsat till Nordpoolens äventyrsbad i Bodens kommun, Pontusbadet och Gammelstads badhus i Luleås kommun samt Pite havsbads äventyrsbad lokaliserat i Piteås kommun. Ett systematiskt brandskyddsarbete ska bedrivas i anläggningar som bedriver verksamheter där omfattningen av brandskyddet beror på vilken typ av verksamhet som bedrivs. Det är viktigt att varje verksamhet har en brandskyddsdokumentation vilket bör innehålla tydlig ansvarsfördelning, instruktioner, utbildning, underhåll och information gällande det egna brandskyddet. Brandskyddet ska hålla tillräckligt god standard så att lagstiftningens krav gällande verksamhetens säkerhet och brandskydd uppnås. Med hjälp av enkäter, tillgång till brandskyddsdokumentation, studiebesök, intervjuer och dialoger samlas information in för att undersöka hur väl brandskyddsarbetet bedrivs och fungerar i praktiken. Med denna typ av information kan skillnader i brandrutinerna för badhusen urskiljas och eventuella förbättringsmöjligheter tydliggöras. All personal bör enligt badhusens respektive brandskyddsdokumentation bli utbildade kring verksamhetens brandskydd i samband med anställning. 24 % av enkätdeltagarna hävdar att de inte fått tillgång till varken någon teoretisk eller praktisk brandskyddsutbildning. Trots detta anser majoriteten av personalen att de har tillräckligt med kunskap för att kunna agera vid brand. Den personal som har erfarenhet av brandincidenter har aldrig varit med om att någon har blivit skadad vid ett sådant scenario. Trots att ingen har blivit skadad tycker hela 90 % av deltagarna i enkäten att fler brandskyddsutbildningar bör genomföras för att känna sig trygga i brandskyddet. Brandskyddet och rutinerna är väldigt lika mellan badhusen som deltar i studien. Det som skiljer dem åt är att Bodens badhus har ett räkningssystem medan Luleå inte har något sådant system. Det rekommenderas att det finns ett räkneverk tillgängligt vid entrén för att säkerställa att antalet badgäster inte överstiger det antal badhuset är dimensionerat för. Om antalet gäster inte går att bekräfta går det inte heller att säkerställa att kraven kring Lagen om skydd mot olyckor (2003) och Arbetsmiljölagen (1977) uppfylls eftersom antalet gäster då kan vara mer än vad badhuset är dimensionerat för. Det finns ett antal förbättringsmöjligheter inom badhusverksamheternas brandskyddsarbete. I Luleå rekommenderas det att ett räkningssystem installeras. Även flerspråkiga utrymningslarm rekommenderas så att utländska gäster förstår vad de ska göra vid utrymning. Fler brandskyddsutbildningar är även ett önskemål men med fler utbildningar är det inte säkert att kunskapen blir bättre. För att kunna bekräfta att personalen besitter god kunskap kan kunskapstest införas. Genom godkända kunskapstest kan brister och osäkerhet inom personalens kunskap undvikas. Studiens resultat tyder på att det teoretiska brandskyddsarbetet för badhusen bedrivs på en tillfredställande nivå. Detta eftersom det finns tydliga instruktioner gällande brandskyddskrav samt att det finns tillgång till en god brandskyddsdokumentation. Däremot finns det brister i det praktiska brandskyddsarbetet eftersom det är 24 % avdeltagande personal som inte fått någon brandskyddsutbildning.

Inom rättspsykiatrin finns brandrisker som är ovanliga inom andra verksamheter. För det första finns det patienter i verksamheten som kan vilja starta en brand eftersom många pyromaner döms till rättspsykiatri. Utöver detta finns stora utmaningar vid utrymning vid brand eftersom patienterna är inlåsta och beroende av personalen. Alla patienter har inte heller en vilja att ta sig ut, eller också så kan de uppträda panikslaget eller aggressivt vid en brand. Det är därför extra viktigt att personalen har kunskap om hur de ska agera vid en brandsituation. För att ta reda på om det systematiska brandskyddsarbetet (SBA) vid Psykiatrin länsgemensamt i Öjebyn, vilket är Norrbottens rättspsykiatriska klinik, är tillräckligt i förhållande till de brandrisker som finns inom verksamheten utfördes detta arbete. Med hjälp av enkäter, intervjuer och platsbesök samlades information om hur SBA bedrivs vid rättspsykiatrin i Öjebyn. För att få en förståelse för vilka de särskilda brandriskerna är inom rättspsykiatrin används branden vid den rättspsykiatriska avdelningen vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö som skedde 1 augusti 2003 som ett lärorikt exempel. Vid branden omkom två personer och tre personer skadades allvarligt. Orsakerna till den tragiska utgången är flera och många av dem hade kunnat förebyggas. Att branden inte släcktes på en gång berodde på den oerfarna personalen som inte var säkra på var släckutrustningen fanns, därefter förhindrades deras släckinsats av patienten som startat branden. Dessutom hade automatlarmet larmfördröjning vilket gjorde att larmet togs emot av SOS 90 sekunder efter brandlarmet startat i verksamheten. Detta var inget personalen var medvetna om och därför larmade de inte manuellt. En viktig orsak till brandens förlopp var inredningen i brandrummet, dvs. det rum där branden startade. Madrassen orsakade tillsammans med TV:n och golvet en kraftig rökutveckling med giftiga gaser. Flera lagar och förordningar berör organisatoriskt brandskyddsarbete, vilket innebär systematiskt brandskyddsarbete (SBA). Framför allt lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO), förordning (2003:789) om skydd mot olyckor samt arbetsmiljölagen (1977:1160). Vid tiden för branden vid S:t Sigfrid gällde räddningstjänstlag (1986:1102) istället för LSO eftersom varken den eller förordning (2003:789) hade tagits i bruk. Vid tiden för branden vid S:t Sigfrid fanns en paragraf i räddningstjänstlagen, 42 §, som möjliggjorde för regeringen att ge förelägganden om brandklasser på möbler inom verksamheter om det ansågs nödvändigt för att ingen skulle skadas allvarligt eller omkomma vid brand. Däremot hade ett sådant föreläggande inte ålagts för rättspsykiatrisk verksamhet. LSO anger ett krav på skäligt brandskydd men lagen specificerar inte vad som är skäligt. I dagsläget finns inga andra lagar eller förordningar gällande antändningsbarheten för lös inredning, inte ens inom högriskverksamheter dit rättspsykiatri och kriminalvård klassas. Det kan medföra inkonsekvent användning av svår- respektive lättantändliga material i inredningen. Däremot kan Landstingen/Regionerna ställa egna krav. Exempelvis har Region Norrbotten en rutin om brandkrav på lös inredning, för att förebygga att bränder sker. All personal i Öjebyn får genomgå en teoretisk utbildning på webben, något som personalen uppfattar som positivt. Brandsäkerhet har dock inte alltid varit ett ämne med fokus, tidigare har det varit bristfälligt med praktisk utbildning för personalen i Öjebyn. Trots bristen på praktisk utbildning så anser personalen i Öjebyn att de har god kunskap om hur de ska agera vid en brandsituation. Detta blir tydligt då 48% av de svarande i enkätstudien angav att de varit med om en brandincident och att de vid tillfället haft tillräcklig kunskap för att kunna hantera situationen. För att minska risken för brand så är tändare och tändstickor förbjudna inom området. Rökning är tillåtet på särskilda platser, där det finns både speciella tändare samt säkra askkoppar. I dagsläget finns inget sprinklerkrav på rättspsykiatrisk verksamhet (verksamhetsklass 5D enligt Boverket) utan kravet är att verksamheten ska dimensioneras analytiskt. Det innebär att det med hjälp av exempelvis olika datorsimuleringar kan bevisas att byggnaden håller de krav som Boverket anger. Detta kan jämföras med sjukhus, där Boverket anger ett krav på sprinkler. Avsaknaden av sprinkler ställer större krav på personalen och kan minska konsekvenserna av eventuella misstag orsakade av den mänskliga faktorn. Sådana misstag kan exempelvis vara som i fallet i Växjö där ena utrymningsvägen inte låstes upp i tid. Om lokalen hade haft sprinkler hade branden antagligen släckts eller dämpats så att lokalerna inte blivit lika rökfyllda och utrymning genom korridoren hade varit möjlig trots endast en utrymningsväg.