​​​​Studiens syfte är att belysa hur olika scener på en och samma teater samspelar och hur detta samspel kan bidra till såväl reproduktion som förändring av teaterns publik. Vår fallstudie är Kulturhuset Stadsteatern och deras försök att nå, för teatern, nya habitus till deras salonger. Detta besvaras via två frågeställningar: Hur arbetar Kulturhuset Stadsteatern för att inkludera ny publik? och Hur påverkas institutionen av förändringar på teaterfältet i Stockholm? Datan bygger på åtta intervjuer med anställda inom Kulturhuset Stadsteatern samt en intervju med en utomstående person som ingått i ett samarbete med en av deras ytterstadscener. De teoretiska utgångspunkterna är Pierre Bourdieus teorier om kulturella fält och habitus kompletterat med Howard Beckers Art Worlds där vi fokuserar på hans förståelse av hur konventioner påverkar handlingar i en konstvärld. Dessa teoretiska perspektiv bidrar till förståelsen för Kulturhuset Stadsteatern som institution samt deras inkluderingsarbete. Resultatet visar att inkluderingsarbetet som bedrivs av Kulturhuset Stadsteatern tar sin utgångspunkt i miljonprogramsområden samt Parkteaterns verksamhet. Inkluderingsarbetet fokuserar på skolteater och att producera scenkonst med ett “inifrånperspektiv”. Dock verkar en till synes närvarande paradox inom institutionen försvåra arbetet. Ekonomiska aspekter och trygghetsfaktorer baserat på konventioner gör förändringar på fältet svårt. Detta samtidigt som Kulturhuset Stadsteaterns habitus splittras, det vill säga att institutionens habitus skiljer sig beroende på var i Stockholm verksamheten befinner sig. Studiens bidrag till forskningsfältet består av en fallstudie som undersöker en teaterinstitution inifrån, med scener på olika platser och syfte att nå olika målgrupper. Detta kan bidra med förståelse kring hur en teaterinstitution arbetar för att bredda sin publik samtidigt som frågor om klass och etnicitet i Stockholm belyses.