Under åren på lärarutbildningen har vi via personliga iakttagelser kunnat skönja en diskrepans mellan vad lärare anser sig sända ut för feedback och hur de beskriver sin feedback. Luke och Sinclair (1991) menar att det är lärarens beteende som är den starkaste faktorn till hur elever uppfattar Idrott och hälsa i skolan. I relation till det som Hattie och Timperley (2007) samt Stensmo (2008) skriver om hur felaktig feedback kan ge omvänd effekt riskerar feedback att motarbeta Skolverkets (2011) ambition att främja varje elevs utveckling. Det är av denna anledning av vikt att undersöka vår upplevda diskrepans hur lärare ger feedback och vad de tänker om hur de ger feedback. Syftet med detta examensarbete har därmed mynnat ut i att undersöka vad lärare i Idrott och hälsa säger om sin feedback och vad de gör i praktiken. Fyra högstadielärare deltog i studien och som metod har observation och intervju använts. Varje lärare observerades vid ett tillfälle och intervjuades vid ett tillfälle. Intervjun utfördes för att se om lärarnas utförda feedback stämde överens med vad vi såg under observationstillfället. Intervjuresultaten visade att lärarna anser att feedback är en form av återkoppling i bästa fall på lärande, men med olika fokus på antingen individ och/eller prestation. Observationsresultaten visade på att beröm och teknisk instruktion var de mest förekommande typerna av feedback som delades ut från lärarna, vilket överensstämde väl med lärarnas ord om feedback och dess syfte. Kritik var den minst förekommande typen av feedback och detta var också något som stämde med lärarnas ord. Vår slutsats visar att majoriteten av de undersökta lärarna ger den feedback som de uttrycker sig att göra.