Försvarsmekanismer är vanligt förekommande svar på predation och aggression bland djur. Till exempel uppvisar många terrestra sniglar en högre aktivitet och förändrat rörelsemönster när de identifierar kemiska signaler från predatorer. I denna studie undersökte jag hur kemiska signaler från en attackerad artfrände påverkade försvarsbeteenden hos trädgårdssnigel (Arion distinctus), där pantersnigel (Limax maximus) representerade aggressor. Ett laboratorieexperiment utfördes med fyra behandlingar (totalt 48 replikat): med slemspår av en trädgårdssnigel, med spår av en pantersnigel, med spår av båda arter tillsammans, samt utan spår. Jag förutspådde att spår av en attackerad artfrände (det vill säga spår från båda arter tillsammans) skulle medföra högre aktivitet och undvikande beteende hos trädgårdssnigeln, samt att båda arter under förberedelsen för behandlingarna skulle uppvisa en högre aktivitet vid närvaro av den andra arten än ensamma. Resultaten visade ingen signifikant effekt av behandling på trädgårdssniglarnas aktivitet eller rörelsemönster, eller på någon av arternas aktivitet vid närvaro av varandra. Eftersom sniglars försvarsbeteenden är kostsamma, är det möjligt att pantersnigeln inte utgjorde ett tillräckligt stort hot för att det skulle vara fördelaktigt för trädgårdssnigeln att utföra dessa beteenden. / Defence mechanisms are a common response to predation and aggression in animals. For example, many terrestrial slugs exhibit a higher activity and change their movement patterns when identifying chemical signals from predators. In this study, I examined how chemical signals from an attacked conspecific affected the defence mechanisms of the common garden slug (Arion distinctus), where the leopard slug (Limax maximus) represented the aggressor. A laboratory experiment was conducted with four treatments (48 replicas in total): with mucus trails from a common garden slug, with trails from a leopard slug, with trails from both species together, and without trails. I predicted that trails from an attacked conspecific (i.e. trails from both species together) would result in increased activity and an avoiding behaviour in the common garden slug, and that both species during the preparation for the treatments would exhibit an increased activity in presence with the other species than alone. The results showed no significant effect of treatment on the common garden slug’s activity or movement pattern, or on both species’ presence of each other. Because slugs’ defence mechanisms are costly, it is possible that the leopard slug did not pose a threat big enough to be beneficial for the common garden slug to execute these behaviours.