Genom kvalitativa intervjuer med ledare inom Räddningstjänsten undersöker studien hur ledare bygger relevant erfarenhet från krisövningar inför hanterandet av framtida kriser. Fokus var en tvådagars scenariobaserad krisövning vid Revingehed som simulerade ett omfattande jordskred och en terrorhändelse. Fem räddningsledare har intervjuats, samtliga är valda utifrån deras position under övningen. Analysmetoden är tematisk analys. De fyra teman som framkom ur analysen var: (1) Känsla av kris, vilket upplevdes svårt att uppnå under övning och enligt intervjupersonerna sällan upplevs i verkliga händelser. Oklarhet var den aspekten som kunde återskapas. (2) Stress och press, vilket framförallt upplevdes i den inledande fasen av övningen på grund av informationsbrist och inte på grund av samarbetssvårigheter eller svåra prioriteringar. (3) Upplevelsen av andra deltagare/organisationer, som generellt var god. Samt (4) Speciell och meningsfull övning,vilket innebar att övningen präglades av högt engagemang, en upplevelse av realistiska reaktioner och en hög upplevd meningsfullhet med en positiv effekt på deltagarnas generella upplevelse av övningen.  Den viktigaste slutsatsen är att övningen upplevdes som relevant för att öka beredskapen inför omfattande samhällskriser, men att ledarna inte själva förbereds för en subjektiv upplevelse av kris och stress. Diskrepansen mellan upplevelser från övningar och upplevelser av verkliga kriser kan i förlängningen ha viss effekt på ledares agerande iskarpa påfrestande situationer. / The paper studies how leaders use crisis exercises to build relevant experiences to better handle future crises, through qualitative interviews with leaders within the Swedish Fire brigade. The focus was a two-day scenario-based crisis exercise at Revingehed which simulated an extensive landslide and a terror incident. The study uses a semi-structured interview format with five participants, chosen because of their positions during the exercise. The method it uses is thematic analysis. The themes that emerged were: (1) Feeling of crisis, which was seen as hard to achieve during an exercise but also as rare during real incidents. Ambiguity and confusion wereaspects that could partially be recreated; (2) Stress and pressure, which was mainly felt during the first phase of the exercise due to a lack of information, and not difficulties cooperating or hard choices and prioritizations; (3) their View of other participants, which in general was good; and (4) Special and meaningful exercise, which meant that the participants experienced a high level of commitment, realistic reactions and a high sense of meaningfulness, which affected the general exercise experience positively. The most important conclusion is the participants’ view of the exercise as relevant to heightening preparedness for large societal crises, while not preparing the leaders themselves for a subjective sense of crisis and stress. The discrepancy between experiences from exercises and authentic crises could have implications for leaders’ actions under considerable stress.