Det övergripande syftet med denna uppsats är att studera multimodal kommunikation under musikundervisning, det vill säga att försöka förstå möjligheter och hinder för meningsskapande i musikundervisning, genom att beskriva och analysera hur undervisning semiotiskt designas av undervisande lärare. Jag har tittat på vilka teckensystem som en lärare använder sig av för att entusiasmera eleverna till delaktighet. Jag har valt att fokusera på de kroppsliga, verbala och rumsliga resurserna. Jag har använt mig av videodokumentering av tre lärsekvenser samt deltagande observation. I analysen av min empiri använder jag mig av Michael Hallidays metafunktioner för att studera formens betydelse för innehållet. Metafunktionerna syftar till att kartlägga semiotiska teckensystem och andra meningsskapande uttryck i en kommunikation. Det semiotiska arbetet sker i tre olika nivåer samtidigt, vilka benämns: den ideationella, den interpersonella och den textuella metafunktionen. Studien synliggör lärarens multimodala resurser och elevernas respons på dessa. Lärarens kroppsliga resurser såsom talet, mimiken, gesterna och dennes kroppsrörelser är meningsbärande i praktiken och kompletteras av övriga artefakter. Lärarens resurser organiseras retoriskt genom att läraren arbetar från det lilla till det stora. Det sker en tydlig eskalering av både lärarens semiotiska resurser och svårighetsgraden i undervisningens innehåll. En slutsats som man kan dra utifrån denna studie är att lärarens olika teckensystem samt organisering av undervisningen påverkar och kan främja elevernas deltagande i undervisningen.