Resultatstyrning är idag den centrala styrningsformen inom svenskt bistånd. På senare år har ett ökade fokus på resultatstyrning, kallat resultatagendan, kritiserats för hur frågor om långsiktighet och hållbarhet hamnar i skymundan med fokus på kvantitativa och kortsiktiga prestationsmått i utvärderingar. Syftet med denna studie är således att undersöka vad svenska civilsamhällesorganisationer upplever som dagens utmaningar med att utvärdera hållbarhet i biståndsprojekt. Datainsamling har skett genom en litteraturstudie från officiella dokument och tidigare forskning samt fyra intervjuer med medarbetare hos svenska civilsamhällesorganisationer. Uppsatsen har utmynnat i tre övergripande slutsatser: För det första upplever civilsamhällesorganisationer att de lever i en s.k. post-resultatagenda där resultatagendans eftermälen inte är anpassat för mer långsiktigt fokus. Vidare önskas ett processorienterat tillvägagångssätt för hållbarhetsperspektivet där biståndsaktörer arbetar tillsammans för att låta hållbarhetsperspektivet genomsyra svenskt bistånd på en strategisk och aggregerad nivå. Slutligen upplevs det även finnas konkreta hinder för god hållbarhetsutvärdering kopplat till projektens finansiering där ett exempel är timingen på utvärderingar. / Results-Based Management (RBM) is the central form of management in Swedish aid today. In recent years, the focus on RBM, commonly called the Results Agenda, has been criticised for how questions concerning long-term goals and sustainability has become neglected with the focus of quantitative and short-term results in foreign aid evaluations. The purpose of this thesis is to examine what Swedish Civil Society Organisations (CSOs) consider challenging when evaluating sustainability criteria in foreign aid projects. The data collection consists of a literature study of official documents and previous research as well as four interviews with coworkers at Swedish CSOs. The thesis has resulted in three overarching conclusions: Firstly, Swedish CSOs today experience living in a time of so-called Post-Results Agenda were the aftermath of the Results Agenda is not considered suited for more flexible and long-term focus. Furthermore, a process oriented approach for the sustainability perspective is desired, where foreign aid actors work together for a comprehensive sustainability approach on a strategic and aggregated level. Lastly, a couple of concrete obstacles for better evaluation of sustainability criteria are found to originate from the projects’ funding, such as the timing of evaluations.