Syfte: denna uppsats ämnar studera relationen mellan turismverksamhet och kulturskydd i en kulturhistorisk destination som Gamla stan. Studiens fokus ligger i att undersöka hur samarbete och samverkan mellan myndigheter och turismaktörer ser ut, och vilka begränsningar det finns för turismen gällande aspekter som planering och anpassning. Teoriram: ett teoretiskt ramverk som visar på vad som kan uppstå när aktörer från olika intressesidor samarbetar eller samverkan med varandra. Därtill diskuteras vad som krävs för att ett samarbete eller en samverkan skall fungera och vidare vad detta i sin tur kan bidra med för turismens hållbarhet och för skyddandet av kulturmiljön. Vidare diskuteras huruvida turismen bör anpassas och planeras när den är etablerad i ett kulturskyddat område. Här diskuteras även vilken uppgift myndigheter och institutionella aktörer har i detta arbete. Metod: en kvalitativ metodik har används där sammanlagt 11 intervjupersoner deltog. De som intervjuades var verksamma inom institutionell –, turismverksamhet, där alla är knutna till Gamla stan. Sju av dessa intervjuer gjordes via e-post korrespondens varav de återstående 2 via en personlig intervju. Empiri: är uppdelad i två teman samarbete/samverkan och anpassning/planering. Det mest framträdande i temat samarbete och samverkan var att det inte förelåg någon direkt samverkan eller samarbete mellan institutionell och turismverksamhet i fallet Gamla stan, och där inga tydliga konflikter eller spänningar uppmätes existera mellan de två sektorerna. I temat anpassning och planering noterades främst hur turismen behövde anpassas när det var etablerat i en kulturhistorisk miljö, samt på vilka sätt kulturskyddet/kulturmärkningen inverkade på turismen i området. Resultat: i studien fann vi att det över lag inte sker ett samarbete eller någon direkt samverkan mellan de två sektorerna institutionell och turismverksamhet i Gamla stan. Det kan förekomma förhandlingar och diskussioner mellan turismaktörer och institutionella aktörer, men inte rena samarbeten. Samverkan mellan de institutionella aktörerna gick främst ut på att gemensamt i sitt arbete värna om samt skydda kulturmiljön. Den samverkan som visade sig föregå mellan dessa aktörer gällde bland annat bygglov, ärenden gällande gatumark, detaljplansärenden samt tillsynsärenden. Vidare visade studien på att det inte föregick någon större samverkan eller samarbete mellan turismaktörer verksamma i Gamla stan. De aktörer som i viss utsträckning visade sig samarbeta/samverka med andra lokala turismaktörer var främst museerna och de mindre verksamheterna. I studien fann vi att de turismaktörer som bedrev en mindre verksamhet inte samarbetade eller samverkade med lika många turismaktörer som de större verksamheterna gjorde. Vi tolkade att detta möjligtvis kunde bero på att man som liten enskild aktör saknade resurser i form av tid och ekonomiska medel för att ha en möjlighet att kunna samarbeta alternativt samverka med fler turismaktörer. När det gällde samarbeten/samverkan mellan de intervjuade turistaktörerna och deras samarbetsparter gick samarbetet främst ut på följande: guidning, annonseringar, evenemang och marknadsföring. Vi fann att det ej förelåg några direkta konflikter och spänningar i relationen mellan aktörer verksamma inom turismnäringen. Detta kan förklaras med att turismaktörerna till störst del höll på med skilda aktiviteter och att de utbud de erbjöd sina besökare skilde sig åt från aktör till aktör. Därtill framgick ytterligare en anledning, vilket visade sig vara att det fanns en medvetenhet hos dessa aktörer att upprätthålla en god relation med andra turismaktörer, då det gynnade såväl den egna verksamheten, konkurrenten samt turismnäringen i området. När det gällde kulturskyddets inverkan på turismen och verksamheter aktiva inom näringen så föreföll det sig inte påverka turismen och verksamheterna i så hög utsträckning att det upplevdes som ett problem. Fastän det inte upplevdes vara ett direkt problem, fann vi dock att turismen i området behövde anpassas och planeras utefter kulturskyddet/kulturmärkningens rådande regler i syfte att skydda kulturmiljön. Resultatet påvisade att kulturskyddet/kulturmärkningen i huvudsak påverkade turisterna. Detta gällde främst faktorer som framkomlighet och tillgänglighet främst för de turister med ett funktionshinder. Vidare framkom att motordriven trafik har begränsats i syftet att minska risker för bland annat slitage, men även för att det skall vara lättare och säkrare för turisterna att ta sig runt i området. Kulturskyddet visade även påverka och i visa fall även kunna hindra möjligheter för att evenemang och nya turistprojekt kunde äga rum. I resultatet framgick det att aspekter som kan ha en negativ effekt på den kulturhistoriska platsen samt för turismen var; slitage som turismen för med sig, miljömässiga faktorer som exempelvis översvämningar och luftföroreningar och att befintliga byggnader ändras så att de tar skada eller bidrar till att miljön inte ses och upplevs som äkta av besökaren. Vi fann även att större delen av turismaktörerna upplevde att kulturskyddet/kulturmärkningen var en förutsättning för turismens fortlevnad i Gamla stan. Praktiskt sätt uppvisades detta genom turismaktörernas handlande, vilket var att de anpassade sina verksamheter, samt förhöll sig efter de regler och tillbud som rådde gällande skyddandet av kulturmiljön och kulturarvet. Slutligen fann vi att det rådde en enstämmighet hos majoriteten av aktörer verksamma inom den institutionella - och turismsektorn gällande synen på turismens utveckling och framtid i området. Platsen anses även fortsättningsvis ha goda förutsättningarna för en hållbar besöksnäring med anledning av den väl utbyggda infrastrukturen, sitt centrala läge, samt att det är en kulturmiljö. Resultatet visade vidare på att turismen inte kommer behöva begränsas eller att vidare åtgärder skulle behöva införlivas i den närmaste framtiden. I istället ansågs Gamla stan ha kapacitet att ta emot ett större besöksantal än vad som finns i dagsläget.