Narratives of extinction surrounding “primitive” peoples have long been a subject of historical study. There is however a gap with regards to researching the response of the so called “primitive” peoples themselves. Therefore, the purpose of this essay is to examine the way in which the Sámi magazine Samefolkets egen tidning during the years 1918-1945 navigates the model of cultural hierarchy which defines the Sámi as a primitive people heading towards extinction. Drawing upon the theories of Johannes Fabian and Walter Mignolo the study finds that the magazine appropriates the model of cultural hierarchy by asserting the Sámi people not as a people of nature but as a people of culture capable of moving upwards in the hierarchy. The model of cultural hierarchy interacts with the strategies of the magazine in several ways. It is used to re-establish the coevalness of the Sámi as well as performatively developing Sámi identity through a self-proclaimed project of enlightenment. It also counters the narratives of extinction by stressing the unique cultural contribution of the Sámi to world history as well as using racial biology to scientifically disprove the supposed weakness of the Sámi. The use of racial biology is also a way of partaking in scientific language thus demonstrating the intellectual and cultural capabilities of the Sámi. The use of the model of cultural hierarchy also results in the magazine reproducing the idea of the primitive savage as well as adapting a paternalistic stance towards the “unenlightened” Sámi. In sum, the magazine tries to establish the Sámi as equals, politically and culturally, to the Swedes. Living together in the same place and, most importantly, in the same time. / Populärvetenskaplig sammanfattning: Forskning om historiska diskussioner kring att naturfolk är dömda till undergång har länge gjorts på förtjänstfulla sätt. Det är dock ovanligt att studera hur de så kallade naturfolken uppfattar utsagorna om sin egen undergång. Ett av de folk som åsyftades av dessa utsagor var samerna. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur Samefolkets egen tidning mellan 1918-1945 förhåller sig till dessa utsagor och till tanken om kulturella hierarkier överlag. Uppsatsen visar att tidningen inte väljer att utmana själva idén om kulturella hierarkier. Istället etablerar tidningen en egen tolkning av kulturell hierarki där alla världens folk har möjlighet att utvecklas och bidra till mänsklighetens kulturella utveckling. Denna övergripande förståelse används sedan för att förklara hur tidningen försöker bevisa att samer inte är ”frusna i tiden” utan att de är samtida och jämlika med svenskarna. Detta reflekteras också i att tidningen bedriver ett upplysningsarbete som ska bidra till samernas andliga fortskridande. Tidningen använder sig även av rasbiologi för att via den tidens vetenskap bevisa att samer inte är rasmässigt svaga. Detta tolkas också som ett sätt att använda ett vetenskapligt och legitimt språk vilket är tänkt att ge tidningens argument ökad tyngd för svenska öron. Allt detta innebär även att själva föreställningarna om primitiva och vilda naturfolk inte utmanas, dessa reproduceras av tidningen. Likaså vissa paternalistiska inställningar mot ”oupplysta samer”. Uppsatsen belyser således hur tidningen försöker etablera samerna som kulturellt och politiska jämlika svenskarna, som levandes på samma plats och i samma tid.