Den här uppsatsen har för avsikt att undersöka och förstå hur det är att vara förälder till ett barn som är trans. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har använts. Genom de fem intervjuerna som jag har genomfört med föräldrar till transpersoner har jag undersökt föräldrarnas upplevelser och erfarenheter samt förhoppningar och önskningar i relation till att deras barn är transpersoner. Resultatet pekar i två riktningar där den ena handlar om föräldrarnas tankar och känslor och det andra om deras behov och förhoppningar. Det föräldrarna tog upp i den första riktningen av resultatet handlade om sorg, tvivel, oro men även att det har varit berikande. I den andra riktningen av resultatet berättade de om behov att träffa andra i liknande situationer, få höra positiva berättelser, önskemål om att samhället skulle vara mer accepterande mot transpersoner och mindre könsuppdelat. Resultatet har styrkts genom Antonowskys KASAM-teori och analyserats med hjälp av queerteori. Slutsatsen är att en bredare och mer nyanserad representation med tillgång till positiva och hoppfulla berättelser skulle göra de här personernas liv lättare och kanske rentav öka deras känsla av sammanhang.