Det har påvisats att patienter med akut smärta underbehandlas trots att det är möjligt att ge dem lindring. Syftet med denna studie var att beskriva orsaker till varför sjuksköterskor underbehandlar akut smärta. Granskning och analys av åtta vetenskapliga artiklar gav ett resultat som påvisade att såväl egenskaper hos sjuksköterskan som omgivande faktorer bidrar till underbehandlingen. Okunskap, attityd och val av strategier för smärtbedömning inverkade på resultatet av behandlingen. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter var mycket bristfällig, delvis som en följd av de tidigare nämnda hindren. Organisatoriska hinder fanns i samarbetet vårdpersonalen emellan, tidsbrist, personalbrist och inadekvata läkemedelsordinationer. Slutsatsen görs att sjuksköterskor har otillräckliga kunskaper om smärta och dess verkningar, likaså om läkemedel. Större kunskap kan avhjälpa felaktiga attityder gentemot patienter och öppna upp för en konstruktiv kommunikation. För att kunskaperna ska leda till handling i den dagliga verksamheten krävs dock att all vårdpersonal involveras i förändringsarbetet. Endast genom ett målinriktat samarbete uppstår möjlighet till ett kontinuerligt och varaktigt framåtskridande i omvårdnaden av patienter med akut smärta.

<p> </p><p> </p><p>Det har påvisats att patienter med akut smärta underbehandlas trots att det är möjligt att ge dem lindring. Syftet med denna studie var att beskriva orsaker till varför sjuksköterskor underbehandlar akut smärta. Granskning och analys av åtta vetenskapliga artiklar gav ett resultat som påvisade att såväl egenskaper hos sjuksköterskan som omgivande faktorer bidrar till underbehandlingen. Okunskap, attityd och val av strategier för smärtbedömning inverkade på resultatet av behandlingen. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter var mycket bristfällig, delvis som en följd av de tidigare nämnda hindren. Organisatoriska hinder fanns i samarbetet vårdpersonalen emellan, tidsbrist, personalbrist och inadekvata läkemedelsordinationer. Slutsatsen görs att sjuksköterskor har otillräckliga kunskaper om smärta och dess verkningar, likaså om läkemedel. Större kunskap kan avhjälpa felaktiga attityder gentemot patienter och öppna upp för en konstruktiv kommunikation. För att kunskaperna ska leda till handling i den dagliga verksamheten krävs dock att all vårdpersonal involveras i förändringsarbetet. Endast genom ett målinriktat samarbete uppstår möjlighet till ett kontinuerligt och varaktigt framåtskridande i omvårdnaden av patienter med akut smärta.</p>