Elevernas motivation i förhållande till undervisningskvaliteten och vice versa har uppmärksammats såväl av lärare, skolledare, myndigheter och övriga aktörer inblandade i skolutvecklingsarbetet (Skolverket, 2013). I nuvarande studien undersöks Kooperativt Lärandets tillämpning och dess påverkan i elevernas motivation inom ämnet programmering på gymnasiet och hur arbetssättet kan användas för att utveckla elevernas glädje för kunskap. Perspektivet för studien är elevcentrerat och ägnar sig åt två forskningsfrågor: 1) Vad har gymnasieeleverna för uppfattning om hur Kooperativt Lärande kan påverka deras motivation? och 2) På vilket sätt kan Kooperativt Lärande som arbetssätt utveckla elevernas motivation inom programmeringsundervisning? I studien används en kombination av kvantitativa och kvalitativa undersökningar med utgångspunkt i deltagarnas förkunskaper om Kooperativt Lärande och gruppens låga motivation i programmeringsundervisningen som reflekteras i resultaten av första diagnosenkäten. Det didaktiska ingreppet inom den egna undervisningspraktiken blir en avgörande insats och visar tydliga förändringar i en ytterligare enkät där resultaten jämförs med diagnosen. Genom fördjupande intervjuer undersöks motivationen i en fokusgrupp, och de hinder vilka framkallar de mindre lyckade resultaten. Resultaten av datainsamlingen analyseras och jämförs med den teoretiska ramen och tidigare forskning i litteraturöversikten. Studien visar en konsekvent förbättring i både den gemensamma och individuella motivationen samt en ökning av deltagarnas kunskaper om lärandestrategier. Kooperativt Lärande visar sig vara en stimulerande undervisningsstrategi för både eleverna och pedagogen vilka bestämmer sig för att försätta med förebyggande kontinuerligt arbete inom ämnet programmering i gymnasieskolan.